Göteborgsposten – 13 december 1865, sida 5

— — W 2! 2? 2 8 2SX29nmssesemssssve hufvudstaden i det forna vice-konungariket, engång den rikaste staden i hela det gamla spanska Amerika, samma stad hvarest år 1682 köpmännen belade den nyutnämnde vicekonungens, hertigens af La Plata väg med silfverplantsar, — Lima, med en stor kathedral, 25 kyrkor och kaveller, rikt begatvade med dyrbara skatter och dessutom 50 kloster, 1 universitet och 2 hittebarnshus, visade sig värdigt sitt stora rykte. Wallace gaf derstädes blott en konsert, men denna gaf honom en inkomst af 5,000 steril Till Vera Cruz, Tampico, Mexiko, New-Orleans företogos derefter utflykter. Berlioz berättar i 2:dra banlet af sina Orkesteraftnar en pikant episod från denna period af kompositörens lif. Å Wallace hade på Nya Seeland fäst sig vid tvenne unga och vackra qvinliga infödingar, som under hela hans vistande derstädes som trogna följeslagerskor följde honom på jagten och sällskapade med honom i hans tält. Det var först efter det den unge konstnären knutit denna intima förbindelse som hans uppmärksamhet fästes vid höfdingen Emais dotter Tatea, och den lätthet hvarmed hans första eröfringar skett ingaf honom den tanken att den sexton-åriga skönheten skulle bli ett lätt byte. Men han misstog sig. Förgiifves erbjöd han henne alla messingsknapparne i sin väst, sin pipa med toslsar af hundradetals glasperlor, allt ojemförliga skatter i naturbarnens ögon, men ingenting hjelpte. Lika litet hjelpte hennes faders och hennes båda rivalers Meräs och Moiangas böner, men se, då föll Walace på den ideen att erbjuda henne den tobakspung som han städse bar på ryggen. Det var knuten! Naturkoketten hade endast velat se sin önskan utgissad, och då detta hade lyckats räckte hon den engelske musikern med ett ömt och lycksaliggörande leende handen och följde honom i hans wig-wam. Berättaren tillfogar att till bröllopsmåltidens förherrligande en ung slafvinna dödades och stektes vid hvilken lukulliska fest, man dock förgäfves erbjöd Wallace den förnämsta läckerbiten, ett stycke af skuldran, hvilket åter med begärlighet slukades af den nya gemålen. Ändtligen ledsnade Wallace på lifvet land vildarne och återvände till mera civiliserade nejder. Aren 1843—53 lefde han i Newyork, men gjorde under tiden år 1846 en resa till England. Detta år skref han för Coventgarden sin romantiska opera Maritana, som gjort stormande lycka i London och Wien, på hvilket senare ställe Staudigl så ofta i densamma hänryckt åhörarne. Derefter komponerade han 1849 en lika omtyckt opera: Nathilda af Ungern. Först år 1860 följde nu en ny opera Loreley, som ätven hade afgjord framgång; år 1861: Amber WitchBernstenshexan) och 1862: ovees Triumph, nvilka ätven föllo publiken i smaken. Hans sista opera var The desert flower efter en at Ualävy redan bearbetad libretto Jagueritå PIndienne. Wallace beskrifves som en mycket glad och älskvärd person, hvars förträtfliga karakier högt skattades af hvar och en som kom i beröring med honom. Hans död kom icke oväntadt. Redan sedan ett år tillbaka var konstnären i Paris— Passy— sjettrad vid sjukbädden. Ett sista försök gjordes att genom ombyte af luft bekämpa hans sjukdom som hotade att ötvergå till vattensot. Dock icke ens Pyrencernas milda luft kunde återställa honom och han fann i Touraine sin död. Han efterlemnade enka och 2:ne barn. Hans lik har högtidligen begrafvits i England. ER — nm