Ur en kompositörs lif. D. 12 sistl. Okt. afled på slottet de Bagen i Pyrengerna Vincent Wallace, som jemte Balfe och Macfarren bildade ett klöfverblad at kompositörer, det utmärktaste som England någonsin kunnat framvisa. Han föddes år 1815 i Watersord i Irland. Hans fader, som var musikdirektör vid ett regemente, var sjelt en skicklig musiker samt spelade flera iustrumenterk med färdighet. Den unge Wallace utvecklade snart en ovanlig musikalisk talang. Vianforte, violin, klarinett, guitarr, allt spelade han med största lätthet och för saderns musikkår var han onttröttlig i komponerandet af marscher, fantasier o. s. v. Då han var 15 år gammal kom han vill Dublin, blef orkestermedlem vid dervarande teater och snart derefter dirigent af de filharmoniska konserterna. Den ännu unge, knappt 18:årige ynglingen hade för mycket hängitvit sig åt arbetet; kroppen behöfde vederqvickelse och hvila. Läkarne skickade honom derföre till Sidney i Australien. Här genomströfvade han öknar, berg och dalar, endast då och då uppsökande städer och menniskor. Vid ett sådant tillfälle anlände han till en musikväns bostad just då denne jemte några andra försökte sig på en af Mozarts qvartetter. Full af otålighet hörde Wallaoe på första qvartetten, ty den gamla kärleken till musiken började gripa honom. Han bad att få förena sig med vännerna och nu hulpo inga läkare förbud, man spelade tills morgonen grydde. Berättelsen om den nye virtuosen ilade som en löpeld genom staden. Om ströftågen i öknen var för ögonblicket icke frågan, nu gällde det att gifva konserter. Guvernören på platsen betalte sin biljett till Wallaces första konsert med 200 får, ett pris, som äfven der på orten kunde anses ofantligt högt. Dock hvarken applåderna från de skönaste händer, eller de 200 fåren förmådde att sängsla hans oroliga själ. Efter några få konserter fattade Wallace åter vandringsstafven och nu bar det af till Van Diemens land, Nya-Seeland, Westindien. Bäst som han befann sig i Valparaiso i Sydamerika var han i San Jago och, sedan han öfvergått de mäktiga Cordilleras, i Buenos Ayres. Sedan han återvändt till San Jago framtogs åter violinen och konserter arrangerades hvilka inbringade sabulösa summor. Energi fattades icke Wallace. En vacker dag påminner han sig att han utfäst sig att på bestämd tid uppträda i Valparaiso och inseende omöjligheten at att på vanligt sätt hinna dit för att infria sitt löfte uppförde han sig som en värdtg ödemarkens son. I Med tillhjelp af 13 hästar genomjagade han på 11 timmar en sträcka af 20 sv. mil och anlände på minuten tillräckligt tidigt för att inlösa sitt hedersord. Chili Peru, Lima, voro de nästa stationerna. Lima