Göteborgsposten – 12 december 1865, sida 1

;edjegatan. ————— densamma af dem upptattades kan man sluta sig till af följande episod: Sedan konungen hållit statsråd förliden Fredag (dit underrättelsen emellertid ingåtom presteståndets fattade beslut), begaf sig h. exc. justitiestatsministern såsom vanligt gående till sin bostad på Ladugårdslandet. På Carl XIII:s torg möttes han af några der tlanerande diplomater. Ryske ministern grefve Daschkoff gick då fram till frih. De Geer och yttrade: Tillåt mig betyga Ers excellens min stora beundran och högaktning. Ni har bidragit till ett underverk. En politisk dogm har blifvit kullkastad — den att ingen representativ institution reorganiserar sig sjelf på fredlig väg. Denna dogm har gått samma väg som så många andra. Att glädjen under de sisttörflutna dagarne stått högt i taket både i hufvudstaden och på många andra ställen är väl ej att undra på, och knappast torde någon, utom en och annan politisk misanfrop, deröfver vredgas. Att den glada befolkningen med sång och hurrarop uttryckt sin vördnad för de af statsrådets ledamöter, som på riddarhuset fört svenska folkets talan, har redan meddelats. Ni skall möjligen finna det en smula besynnerligt att tal hållits och skålar druckits ätven på — Operakällaren; men törst och främst står den under de svenska sånggudinnornas alldeles speciela beskydd; dernäst bör ni känna att om aftnarne, äfven vid långt mindre glada tillfällen än nu, samlas der ett stort antal litteratörer, konstnärer, affärsoch tjenstemän, som efter dagens arbete och mödor behöfva förströelse. Vidare är läget så förträffligt och punschen alldeles magnifik. Följaktligen samlades der på aftonen efter den stora händelsens inträffande en ofantlig mängd folk, och de hundratals personer, som icke fingo plats i salen, måste nöja sig med utrymmet på torget. Vid niotiden kom August Blanche in i källarsalen. Han såg så hjertans glad ut och mottogs med ett skallande bravo! — och straxt derefter med ropet: Blanche skall föreslå skälen. Ropen blefvo enträgnare, och han steg upp på en stol och han talade med samma kraft och samma hänförelse som alltid under de stora ögonblicken. Han föreslog konungens skål — och sade med högburet hufvud: det är första gången som jag föreslagit någon konungs skål. Strandberg och Stenhammar sjöngo derpå Ur svenska hjertans djup. Aftonen derpå gafs å stora teatern Hedbergs Dagen gryr, som i största hast blifvit återupptagen. Salongen var rikt eklärerad, alla högtidsklädda, ty man visste att konungen och kungliga familjen skulle bevista representationen. Konungen helsades med entusiastiska lefverop och tolksången sjöngs trenne gånger. Då representationen led mot slutet hade bland den utanför stående folkmassan en mängd bättre klädda personer fallit på den iden att spänna hästarne från konungens vagn, fullt beslutna att i triumf draga H. M:t upp till slottet. När konungen kom ut helsades han ögonblickligt med de mest entusiastiska hurrarop. Hans blick föll genast på den frånspända vagnen, der kusken satt lika ståtlig som alltid, men utan tömmar. Bergström — hvar äro hästarne? Frånspända, irs Majestät! svarade han och gjorde honnör med piskan. Nej se det är då för rasande. Konungen gaf tecken med handen — och småningom tystnade hurraropen. Med klar och fast stämma yttrade konungen: Jag tackar eder, som velat bereda mig denna ötverraskning, men jag undanbeder mig den på det bestämdaste, ty så länge jag är eder konung skall ingen svensk utföra slafvens arbete. — Dermed drog konungen sig in i stora förstugan och gick igenom en korridor som leder ut till Arsenalsgatan, der H. M:t steg upp i en hofvagn och reste upp till slottet. Ett stort antal riddarhusledamöter äro redan afresta, och än flera resa i dag sedan de i går högtidligt reserverat sig till pratokollet. Notståndspartiet i prestesändet bar gjort sammaledes, hvilket ingen bör förtycka dem. Allmänt råder här den åsigt att genom något varaktigare än en storartad stearinljustörbränning hos efterkommande förvara minnet af den 7 och 8 December. Troligen öppnas en nationaleubskription för grundläggandet af ett universitet i hufvudstaden. En sådan glädjeyttring är landet värdig. 2