Göteborgsposten – 9 december 1865, sida 1

Veckokrönika. Om någon skulle vilja sätta sig ned och söka fullständigt skildra den spänning, hvaruti sinnena under den förflutna veckan befunnit sig, den feberaktiga otålighet, hvarmed alla telegrafiska meddelanden från hufvudstaden snart sagdt slukats af allmänheten, skulle han, för att lyckas, behöfva en Dickens penna, denne oöfverträfflige tecknare at ide blåsoch de gulas strider, segrar och — nederlag, En viss krönikeskrifvare trodde i sin oskuld han, och förspeglade äfven sina läsare möjligheten af att d. 4 December skulle blifva den afgörande dagen. Jo vackert! Desstörinnan skulle ännu månget den äkta vältalighetens oförsalskade frö falla i god jord för att, Gudilof, bära gyllene frukter, dessförinnan skulle mången hatets och den vanmäktiga ilskans dubbelspetsade förgiftade pil afskjutas mot såväl representationsförslaget som dess ädle upphofsmän. Dessförinnan skulle många telegrammer och extrablad än uppväcka ljusa förhoppningar, än sprida en orons och tviflets slöja öfver framtidens horisont. Huru lyckligt att under sådane tider ha telegrafen att tillgå. Hvilka långa dagar af ovisshet skulle eljest kunnat förflyta innan resultaten af Ständernas förhandlingar blifvit kända! Slutligen kom dock Thorsdagen, men märkligt nog hade man nu så länge vant sig att tänka det Ridderskapet och Adeln i det längsta skulle kämpa för sina urgamla rättig