Göteborgsposten – 8 december 1865, sida 1

fått sin dom upptäckte han, såsom ett sista medel för att rädda sitt lif, för myndigheterna alla omständigheterna vid m:mes död. Hennes kropp befanns begrafven på den plats han utvisade, å inre gården vid Bartram och blef, efter vederbörlig undersökning, begrafven i Feltrams kyrkogård. Kort efter det lady Knollys för d:r Bryerley beskrifvit huru Dudley inträdt i mitt rum, besökte han BartramHaugh och undersökte noga fönstren i det rum, i hvilket mr Charke sofvit den natt han mördades. Ett af fönstren fann han försedt med starka stålgångjern skickligt inskurna i och dolda i fönsterramen, och utantill fasthållet med en jernsprint. Detta var det rum, i hvilket de placerat mig, och dessa de medel genom hvilka de lyckats inträda der. Gåtan af Charkes mord var nu löst. Jag har nedskrifvit det. Jag sitter för ett ögonblick andlös; mina händer äro kalla och fuktiga. Jag stiger upp med en suck och skådar ut på det ljufva gröna landskapet och ser blommorna och fåglarne samt hör susningen af ståtliga träd — alit bilder af frihet och lugn. Och då des hemska bilderna från min ungdom smälta bort höjer jag med outsäglig tacksamhet mina ögon till Gud, hvars mäktiga hand beskyddat mig. Då jag åter sänker min blick äro mina kinder fuktiga af tårar. En späd röst ropar ÅTlamma-, och ett älskadt, leende litet ansigte omgifvet af lockar, mjuka och bruna som dess dyre faders, blickar in genom dörren. Jag är nu lady Ilbury, lycklig i en älskad och ädelhjertad makas kärlek. Den skygga, gagnlösa flicka, du