Göteborgsposten – 7 december 1865, sida 1

inom åiddersnapet en Ådeln samti Peestes mälC-. angaende kepre entatia sreformea. A Riddarauset börjades plenum kl. 9 I m. Huset var alldeles tyldt. Den förste talare, som uppträdde, var frih. 4. C. Raab, som i ett längre föredrag gendref åtskilliga a! invändningar, som blifvit gjorda emot förslaget. Man hade liknat förslaget vid en pilt och frågat: hvad , månde blifva af det barnet? Talaren ville för sin del acceptera liknelsen, men tillägga, att då det förslag, hvarom man talat sasom skolande utgå Iran den konservativa sidan, endast vore och komme att bli ett dödfödt missfoster, deremot det kungliga förslaget vore bade sullganget och välskapadt, men såsom na turligt vore lörorsaukade åtskilliga födslosmärtor, då det nu trädde fram i verlden; de utrop al sorg, vemod och ängslan, man nu här hört, komme endast al denna södslovånda. När qvinnan föder barn hafver hon sorg; ty hennes stund är kommen; men när hon hafver todt barnet kommer hon sin bedrofvelso intet i hag; ty hon gläds att menniskan är lodd till verldena. Så hafven I ock bedröfvelse, men edert hjerta skall glädjas när allt gätt lyckligt och väl, och eti nyskapadt bättre samhällsskick räder sram i lifvet. Generaldirektör Skrale yurade sig isynnerhet derom, hvarföre det vore skäl att just nu antaga förslaget. Nationens mening vore nu lullkomligt ense derom (riddarhusets medlemmar ej ens undantagna) att en förändring af representationen på grund ar samfälda val och med öfvergifvande af standsoch klass valprineipen vore nödvändig; da så är, vore det i sanning dåraktigt att för detaljanmärkuingars skull: ölvergifva det förslag, som är framlagdt at konungamakten och understodjes a! representationens och nationens stora flertal för att rikta sin blick på några fullkomligt otillförlitliga förespeglingar iran en sraktion, som icke kan uppställa en skymt af garanti för att deras projekter kunna röna den ringaste framgång. Den inskriftslösa fanan kan sålunda mycket gerna framgent bli utan ull inskrift. Frågar man hvar guanti finnes för att det kungliga förslaget skall uppfylla de förhoppningar man dervid fäster, så svarar talaren att denna garanti hvilar hos svenska folket, i dess historiskt känd. och bepröfvade väsen och karakter, och den svälvar salunda icke i luften, såsom man behagat säga. Premierlöjtnanten frih. 6. Å. Leijonhufvud hade för två år sedan med varmt och lifligt bitall omsattat förslaget, men en närmare granskning hade gjort honom till dess motståndare. Specielt ansåg han det lör tidigt att bilda en första kammare på kommunalinstitutionerna, innan dessa ännu stått proivet och hunnit utveckla sig. Hosjagmastaren Tornrljelne förklarade att han röstade för förslaget, och det i främsta rummet at unionella skäl och med afseende på förhållandet till brodrariket. Huru hanligt man än må från en viss sida tala om opinionsyttringar, så vore det för talaren nock en ingalunda likgiltig sak att förslaget har nationens sympatier för sig. Det ansvar, som riddarhuset skulle draga öfver sig genom atv förkasta detta förslag, vore mycket stort, så mycket större, som man dragit försorg derom, att adeln älven skulle så bära ansvaret för presteståndet, ehuru den i sanning hade tungt nog att svara för sig sjelf. Talaren egnade slutligen några afskedsord åt den politiska sida, som han under en följd af år tillhört och från hvilken fosterlandskänslan nu manade honom att skilja sig. Hr W. F. Dalman upptog en del invändningar, som blifvit gjorda emot förslaget, och visade bland annat, att konungamakten, långt ifrån att försvagas, ekulle genom den nya representationen få forokad kraft till allt godt och samhällsnyttigt. Han ansag allt tal om ett annat förslag, som man skulle försöka genomföra, endast innebära en manöver, pa hvilken ingon kunde fästa ringaste afseende. Frih. A. Cederström uttalade sig varmt för förslaget, yttrade att ridderskapet och adeln hade framför sig tvenne olika altaren, på hvilka det kunde offra, fosterlandskärlekens eller sjelfviskhetens. Han väntade af adelns högsinthet en god utgang. Kapt. Mannerskantz förklarade, att han för sin del med fullkomligt lugn iklädde sig ansvaret för alla de vådor, som man forespeglat al förslaget. Under! en lång riksdagsmannabana hade han gt sysselsatt sig med detta vigtiga ämne och lärt inse omöjligheten att åstadkomma en verklig reform på det närvarandes eller på klassprincipens grund. Det sätt, hvarba det kungliga forslager fattat saken, är det enda som är möjligt att genomföra. Långt ifrån att sak alla konservativa garantier, inneb förslaget tran bö jan till slut de bästa garantier för en konservatism i sann och ädel mening. Nu, just nu, är rätta stunlen inne att genomföra reformen, och talaren vältade hela ansvaret för de bedröfliga följderna af : handliugarne d. die blickets möjliga försummande på förslagets motstänlare. Prih. Gripenstedt höll ett glänsande tal, hvars nufvudinnhall vi atergifva lan hans politiska bana I 25 år ha förflutit se jades. Vid sitt första ippträdande på rildarhuset möttes han af ett repreentationsförslag; för 18 år sedan kallades han osörnodadt till konungens radsbord, hvarest äfvenlede tt förslag till ny riksdagsordning då förelåg, och nu, när hans offentliga bara är nära sitt slut, står åte samma sräga på Hazordningen. Asigten att det närvarande ej duger har under årens lopp allt allmänvare utbredt sig, så att nu en stor del äfven bland udelns ledamöter hyllar densamma. Detta är ett godt Vv ; han tviflar ej mera om en lycklig ösaing al det a problemet. Man fordrar garanSådana har man i samhällsmedlemmarnas för4 och heder. Beklaglig är den som i sina kal-J Ä yler endast tar i beräkning lagens bokstaf, ochi lyckligt det folk som endast bindes af den. Detin olket går en snar undergång till mötes. Man har ej sa ättighet att hos den nya representationen förutsätta ja vanvård af dess vigtiga kall. Vårt brodralands exI wmapel är för oss lärorikt. Konungamakten kommer u narare att vinna än förlora i styrka genom förslagets ntagande. Den som vid föregående sammankomst k ned största ifver, för att icke säga hastighet (grefve ji Posse) anföll förslaget, sade att konungen nu kanh nverka på representationen genom sin rättighet att s5 mna adelsmän. Denna makt är icke mycket attiu alla på Om konungen tillsätter några adelsmän s unna deras röster ej väga mycket mo: de sjuhunrades, som nu äro samlade; och hela adeln utgör ju si lott en fjerdedel af representationen. Utsigterna tillla ndringar i grundlagarne bli ökade, ej minskade. p onungen får efter förslaget makt att upplösa riks-if ugen, när han behagar, då deremot nu denna har) F idens tecken, oc 1 ittighet att vara samlad i 4 månader. or Man har talat om möjliga omstörtning ar Så-II 2 222 Jaan 2 1