Göteborgsposten – 6 december 1865, sida 1

Göteborg d. 6 December 1865. Operan. Halevys Judinnan, som under förra operasäsongen upplefde så många representationer, hade igår afton endast förmätt att locka en icke särdeles talrik publik till Nya Teatern. Detta kan förefalla underligt då vår musikälskande allmänhet ännu måste ha i friskt minne det sannt konstnärliga sätt, hvarpå hr Louis Fischer-Achten återger Eleasar och till på köpet som kardinalens parti utfördes af en ny gäst, den förres broder hr Emil TFischer-Achten. Men var publiken icke stor, så var bifallet så mycket större. Hr Emil Fischer-A. var i alla afseenden en högst angenäm bekantskap. Hans röst föreföll icke stor, den öfverraskade icke genom någon öfverväldigande styrka, men det var musikaliskt välljud deri, och han sjöng så, som den bildade konstnären alltid sjunger, så att nemligen aldrig partiets skönheter få ge vika för effektsökeriet. Hans spel var värdigt utan att vara ötverlastadt med stora gester och i båda sista akterna af mycken dramatisk styrka. Duetten mellan honom och Eleasar i 4:de akten kan anses som operans glanspunkt och uppväckte stormande bifall, hvarjemte publiken för öfrigt vid flera tillfällen under. operans lopp liksom vid dess slut uttryckte sin synsv:tiga belåtenhet med den nya gästens prestationer. Hr L. Fischer-Achten var, om möjligt, ännu bättre disponerad igår än vi förut sett honom i denna roll och förtjenade genom sin förträffliga sång och sitt genomtänkta spel mer än väl alla de uttryck at bevågenhet, hvarmed han af publiken belönades. Fru Zeinauer som Recha hade mycket emot sig, och deribland i främsta rummet att partiet, isynnerhet under de första akterna märkbart, ej tycktes vara tillräckligt instuderadt. men hennes vackra röst åstadkom, då den icke öfver höfvan forcerades, god effekt hvarjemte hennes spel företedde åtskilliga momenter af intresse. Duetten i 4:de akten mellan henne och prinsessan torde kunna räknas som det mest lyckliga bland dessa. Detta senare parti återgafs af m:ll Holland med vanlig säkerhet och ädelt behag, hvilket omdöme dock ingalunda kan tillämpas på hennes trolofvade, hr Vlallermayer hvilken saknade båda delarne. Körerna gingo skapligt nog, särdeles den ståtliga manskören i första akten, under hvilken dock någon konfusion bland bleckinstrumenterna i orkestern åstadkom ett störande intryck. Uppsättningen