Göteborgsposten – 5 december 1865, sida 2

len frihet som tillkommer hvarje svensk man att på ett hederligt sätt få försörja sig sjelf. Dessutom står frågavarande stadganden i strid med kongl. förordningen af d. 21 Sept. 1860 som tillåter hvarje svensk man att när som helst och utan pass begifva sig ur riket. Ett färskt exempel på hvad här blifvit påpekadt kan anföras: Ett rederi i Läbeck köpte för kort tid sedan ett här hemmahörande ångfartyg. Kaptenen, som hitkom för att uppgöra detta köp, ville icke mottaga någon besättning, enär det var ovisst huruvida köpet kunde komma till stånd. Han inskränkte sig derför till art endast medtaga ea styrman. Köpet blef emellertid afslutadt och aftal träffades med flera af fartygets gamla besättning att de skulle vara behjelplige med att föra fartyget till Lubeck mot viss dagspenning och fri hemförskaffning med första lägenhet. Vid påmönstring i Sjömanshuset vill dock ombudsmannen ha ett ord med i laget och yrkar, på grund af ofvannnämnda gamla förordning, att 150 rdr för hvarje man skall deponeras. Besättningen utgjorde 8 man, alltså 1,2v0 rdr. Den utländske kaptenen, häröfver förvånad, söker då genom sin mäklare komma ifrån detta hårda åliggande, Detta lyckades väl också till någon del, enär förordningen ej föreskrifver huru många mans besättning ett utländskt fartyg skall hafva, hvarföre kaptenen tilläts att utmönstra med sin Lubeckerstyrman och 3 svenska matreser för för hvilka senare 450 rdr deponeras, men detta krångel förorsakade dock ett uppehåll af 2:ne dagar, hvarigenom det var hardt nära att fartygets assuranstid hade utlupit innan fartyget hunnit komma till Libeck, dess destinationsort. Det berättas att bärvarande Sjömanshus Direktion arbetar på ett förslag till nytt reglemente fö Sjömanshusen och vore det önskligt om vederbörandes uppmärksamhet fästades på det nu antydda orättvisa, trassel, tidspillan, kostnad och besvär föranledande stadgande, som i viss mån hindrar den svenska sjömannen att erbjuda sin tjenst till den han för sig finner lördelaktigast..U —-—— k