Göteborgsposten – 5 december 1865, sida 1

——— —— ——— ur domprosten d:r Wieselgrens i gårdagens n:o omtalade predikan på 1:sta Söndagen Adventet. Utgående från denna Söndags text I som börjas med de betydelsefulla orden: Nit. rike är icke af denna verlden, uppkastar har der som ämne frågan: Är Kristi rike ej et sjelfständigt rike, som behöfver sina tjenare för sig sjelf? Huru han besvarar den synes af följande: Iuru skola vi då döma om de Kristi tjenare som fäkta för att låta himmelriket — detta Guds rike som är invärtes i de trogna — lida detta af Jesus öfverklagade våld, som således fäkta för att låta dessa himmelska, dessa så öfver allt det verldsliga upphöjda läror, hvilka gå ut på att i det invärtes till ett sammansmälta alla, höga och låga, väldiga och vanmäktiga i allt. som rörer det eviga här i tidens förberedelseskola, såsom lika berättigade att få inhemta sanningen, såsom lika nära friden och trösten, då de lika allvarligt söka dem? Vi böra hjertligt bedja för dessa mot sin herres tydliga ord fäktande tjenare, som ej förstått att de tu svärden — de två eggarne på sanningens svärd — äro nog; vi böra hjertligt bedja för dem; ty — de veta icke hvad de fjörd — — — — Ej uppmanas likväl de, hvilka voro särskilda Kristi sändebud och tjenare för det Guds rike som är invärtes i de trogne, att fara efter makt, att deltaga i stiftandet af dessa verldsrikenas lagar. Det kunde rubba deras bestämda uppdrag att offra sin hela tid och kraft åt Guds ord och bönen. Då de både till lagarnes stiftare och verkställare alltmer sprida den kristliga anda, som, allt mer inträngande i den öfverhet, hvilken verkställer lagarne, förkristligar både dessa lagars bokstaf och den ande, hvari de utföras och handhafvas — hafva då dessa, som med ordets och bönens makt allena verkat, ej haft tillräckligt utrymme för sitt inflytande — — — —24 ÅBehöfver Kristi kyrka ej nu alla sina arbetare i ordet och lärdomen ? Behöfver hon ej alla sina arbetare i ordet? Vi stänga kyrkor af brist på predikanter, sedan vi nödgats skicka ifrån oss de yppersta till ett hus och en stad, der det synes som ingen likväl ville anamma dem och derifrån öfverheten manar dem att gå ut. Der kyrkorna stängas, der öppnas ju dryckeshusen. Der herdarne äro undanryckta, der komma snart främmandes röster, man vet ej af hvilken halt, att låta sig höra. Behöfver vår kyrka ej arbetare i lärdomen? Likgiltigheten i de andeliga frågorna torde aldrig fått ett så djupt sår, som nu. Men der skaror känna sig hungriga, beror det mycket på, om män, som ha bröd och ej stenar, fiskar och ej ormar, komma först att erbjuda sig att mätta de hungriga. Nar behöfdes alla tillgängliga lärarekrafter bättre än nu? Skulle de hafva tid att skifta arf mellan bröder, aom tvista om köparens eller säljarens högre rätt, om krigskonstens äldre eller nyare sätt att slå ned fiender o. m. s., äfven om Kristus hade förklarat sig var kommen att blifva en sådan skiftare i borgerliga rättsfrågor, då man kunde sluta att han kräfde af sina tjenare att göra såsom han gjorde — — —-4 Men vi kunna ju ej förfäras. vi måste fröjdas, då dessa betydelsefulla syner uppgå för vårt inre öga, vi som sett huru denne menniskones son redan vunnit de härligaste segrar på jorden, vi som så nyligen sett, huru de frihetsläror, han gifvit verlden, på nå;gra år, sedan Guds ord ej längre är bundet, t. ex. flera trälars och lifegnas bojor, än förut på ett artusen. Och der detta skedde, hade likväl ordets tjenare ej en del i verldsliga lagstiltningen, voro de ej en utvertes maktegande öfverhet öfver öfverheten. Herre, du som eger all makt i himlen och på jorden! lär oss då, att tro på din makt genom ordet och anden! Lär oss att rätt fatta, hnru du var starkast, då dina tjenare syntes vara svagast i ver!den, men starka just derigenom att de litade på dig allena! Vetenskapsoch Vitterhetssambället hade i går afton enskildt sammanträde, dervid följande ärenden förekommo. Till lelamöter invaldes: f. apotekaren II. J. Ekeberg, konsist. notarien mag. UI. A. Lindhult, prot. mag. 6. Ljunggren samt litteratören hr J. Ieydlerq. Till revisorer öfver sällskapets räkenskaper för året utsågos hrr brukspatron J. Dickson och lektor E. S. Fagerberg. Till lelamöter i töreläsningsstyrelsen återvaldes för västk. år: d:r Ch. Dickson och lektor Blomstrand, samt till revisor för löpande året kapt. ). 0. Odelstjerna.