Göteborgsposten – 5 december 1865, sida 1

XXX 1 okförmaket. Det var således förgäfves — jag var fångad och allt var slut. Jag stod framför honom på trappan med det hvita månskenet fallande på mitt ansigte. Jag darrade så att jag ej förstår huru jag kunde stå. Med händerna hjelplöst höjda såg jag upp i hans ansigte. Ettlångt darrande jemmerljud — h! — oh! — oh! var allt hvad jag yttrade, Mannen, som ännu höll min arm, blickade, såsom jag tyckte förskräckt, i mitt hvita, stumma anlete.