Göteborgsposten – 5 december 1865, sida 1

gånget och upptäckten af misstaget nu förestod. Jag kunde sc hans gestalt aftecknas mot det breda fönster som vid dagsljus upplyste den långa passagen. I samma ögonblick som han vek om hörnet fortsatte jag min flykt. Jag steg ned för en trappa stående i förbindelse med den baktrappa uppför hvilken m:me natten förut ledt mig. Jag försökte den yttre dörren. Jag fann med vild glädje att den var öppen. Inom ett ögonblick var jag ute på trappan i fria luften och — lika ögonblickligt fattades jag vid armen af en karlhand. Det var Tom Brice, som redan en gång förut bedragit mig och nu väntade i kuskrock och hatt för att köra de båda brottslige, fader och son, från skådeplatsen för deras ohyggliga dåd.