Göteborgsposten – 2 december 1865, sida 1

le samlingen af solkets sjelfvalda målsmän i lagens lissfräga, hvilka nyligen inför sjelfva hronon fingo framföra sina farhågor och föroppningar? Nästa gång krönikeskrifvaren har len äran att samspråka med sina läsare är len stora frågan afgjord, ty om än dess afgörande icke skulle kunna medhinnas på Månlagen, innan Lördagen är dock med säkerhet tärningen kastad. Måtte vi då råkas med tröjd och gamman, måtte icke då skuggan af eti sviket hopp, det ljusaste och skäraste som någonsin strålat på fosterlandets framtidshimmel, hvila dyster och tung öfver Nordanlanden! Det stundar till Julen, inomhus stå göromålen högt i tak och utomhus rustar det sig, som det vill synas, till en liten julvinter. Bu tikerna börja att utbreda sina förtöriska lockbeten bakom de glänsande spegelglasen, och hela familjens portmonnåer, ända itrån mammas, som bäres i en prydlig kedja på armen, ända ned till den lilla minstas myntsörvarare å 25 öre, rusta sig till ett fruktansvärdt anlopp mot söta pappas förgyllande skrin, den solida kassakistan. Och sedan börjas det der oupphörliga kilandet från bod till bod, som utgör en källa till törnöjelse för så många, isynnerhet at det allrasomtäckaste könet, som dock under all sin älskvärdhet kunna bringa en stackars commistill förtvislan, då de, eftor att ha låtit honom i en halftimmas tid fara som en tätting uppefter väggarne och på disken hopa det nyaste för säsongen, slutligen under det ett ljutt smälcende drager läpparnes purpurelöja från munnons perleskatter, försvinna, sakta framläspando ett förrädiskt löfte om att komma igen. Tillförseln af lyxartiklar måtte i år ha varit särdeles riklig, att döma af de smaktulla expositioner i miniacyr, hvilka, som sagdt, butikfönsterna erbjuda. Här och der ser män redan den lockande skylten Julexposition uthängd och ännu flera äro under den kommande veckan att förvänta. Så kommer hr Beyer att utom den vanliga expositionen i konsthandelslokalen, äfven ati på undra botten i Gibsonska huset vid Södra Hamngatan, föranstalta en utställning af dyrbarare och billigare twilette-, bijouterieoch leksaker, hvilken redan i öfvermorgon torde blifva öppnad. Vi skulle för småherrskapet denna exposition kommer att förete, men tyst tala aldrig omet, vi vilja icke gå mammas och pappas godhet i förväg, annars blir ju syrprisen icke så stor på den glada aftonen, ögonen skola kanske då icke så klart stråla af örverraskning och glädje, de små händerna skola icke så muntert slås tillsammans af ia nerlig fröjd, och derföre vilja vi denuna gånge, som det heter på vissa atischor spela den hemlighetsfulle. Förberedelserna till julen torde till ev icke ringa del ha varit orsaken til att de ot rentliga nöjena varit mindre talrikt besökta, utom förstås på Mindre Teatern, dit hela verlden lockats, för att so den sannt humoristiska och humoristiskt sanna bilden af en gammal enstöring till ungkarl, som hr Fredrik Deland skapat i ÅIlittebarnet. Hvilken triumt måste det ändå icke vara för en konstnär, att ännu efter tjugo år — ty ungelär så länge är det väl nu sedan den hedersmannen Konjander gal sig ut på den törsta jagten efter en pappa till den lilla opåräknade presenten på det splitternya sidentäcket — att ännu etter tjugo år, säga vi, kunna roa minst lika mycket, om icke ännu mer, som då han första gängen sjöng om våningen derunderr:. Piderna förändras och värdarne på operakällaren med dem; Konjander har redan ötverlet vat både Hammarström och Tjulander, och den värd han från nästa års början, för att troget följa den historiska sanningen, måste besjunga, heter, med undantag al ett litet stumt e, precis lika med llittebarnets genisaliske författare På Nya Teatern firade Wihelmina Gelhaar som Marie i KRegementets Dotter ännu en triumf till de många under hennes korta men glänsande gästspel. Ett ledsamt olycksfall ville att publiken måste skiljas från den älskvärda sångerskan utan att få säga henne ett så hjertligt tack och farväl som den säkerligen velat och hon i så rikt mått förtjenat. Glädjande var emellertid att förnimma, att hon rodan Thorsdags var så pass äterställd, att hon kunde anträda återresan till hutvudstaden och vi vilj: hoppas att inga menligare följder komma at göra minnet af denna sejour i Göteborg min dre behagligt för den af vår publik så hög fuppburna artisten. FA LH-0 1 9 — — dast för kunna omtala diverse underbara saker, som