Göteborgsposten – 1 december 1865, sida 2

— IIvem helst som beslöt det, så är du den som vinner derpå, Dudley. En tystnad uppstod. — Jag hoppas att det icke hördes, sade onkel Silas. Dudley gick till fönstret och stannade der. — Seså Dudley, du och Hawkes få skynda er. Ni måste ha detder ur vägen. — Jag har gjort för mycket; jag vill ej göra något mer. Jag vill ej röra det. Jag önskade heldre att mista min högra hand. Gör som ni vill, ni och Hawkes. Jag vill ej gå nära det, fördöme er båda och detta! Och han kastade hammaren med all sin kraft på golfvet. — Seåå, var förståndig, min dyre gosse! Det är ingenting annat att frukta än din egen dårskap. Gör för all del ej buller. — O min Gud! sade Dudley hest och torkade sin panna med sin öppna hand. — Försök att lugna dig nu. Du skall vara återställd inom en minut, yttrade den gamle mannen, — Ni sade att hon ej skulle plågas. Om jag vetat att hon skulle skrika på det viset, hade jag aldrig gjort I det. Det var en fördömd lögn. Ni är den mest fördömde lögnare på jorden. I (Karta Y