Göteborgsposten – 29 november 1865, sida 1

Götehorg d. 29 November 1009. Operan. I afton uppträder för första och som det uppgifves enda gången det associationssällskap som under namn at Concerts contemporains sednast med bifall gifvit representationer i Köpenhamn, Lund och Jönköbing. En dausk kritiker säger att d:lle Rita Sonieri är i besittning af en stark och klangfull sopran, att hennes koloratur är rund och egal, samt hennes drill förträtflig och att hr Chauniers röst är kraftig och fyllig samt röjer den öfvade sångaren, men mest af alla tyckes dock den lille Ernest Bonnay, virtuosen på trä och halm-instrumentet Xylocordion ha slagit an. Erik Bögh egnar honom i Folkets Avis för d. 9 d:s en lång och berömmande artikel ur hvilken vi anföra följande: Den lilla konstnärns musik är icke allenast beundransvärd genom den otroliga färdighet och säkerhet, hvarmed han behandlar sitt instrument, utan den är tillika vacker. Liksom violinen och flöjten konstnärligt ätergifva skogens fågelqvitter, och liksom orgeln har idealiserat den rytande stormen och den pivande vinden, så gifver också detta instrument en idealiserad uppfattning af källans musik, och oaktadt tonerna naturligtvis äro ganska blygsamma i jemförelse med dem, som utga från flygelns spända metallsträngar, oaktadt ett legato är omöjligt att åstadkomma på detta instrument, ja oaktadt det står på gränsen af de blott rytmiska instrumenterna. har Xylokordionet, behandladt al den lille mästerhanden, det wonotona behag, hvilket påminner om Rajadernas halft tonlösa sång. Men denna musik är tillika rolig. Ingen af de många virtuoser, vi hafva hört variera den ouppslitliga Carnaval de Venise, har någonsin elektriserat sitt publikum till en så munter stämning som Ernest Bonnay genom sina Maysederska variationer. Det är den lille konstnären, som kommer att fylla huset, derom är intet tvifvel mer, men också hans större samtida hör man med nöje Dessutom gitves ännu en gång Förlofningen vid lyYktsken, hvari Offenbachs sprit tande musik, hvilken en kritiker träffande kal lat ehampagne-skummande, aldrig förtelar att lifva och roa. Utförandet at operetten är som man vet, högst förtjenstfullt. Kepresen tationen börjas undantags i afton kl. !; 8 M:u Gelbaars missöde vid Måndagen repres iniation medförde, tyvärr, icke så linuri I ga följder, som man i början vågade hoppas och enär stillhet under nägra dagar funnit nödvändig, har den talangfulla sångerskan