Göteborgsposten – 29 november 1865, sida 1

——————————77 sen må derför undra på, att sjöofficeren med vårmodiga blickar ser den tid allt mera och nera dala bort, då dessa herrliga skepp voro dafvets enväldiga beherrskare, som nu måste sytas bort mot vidunder, der allt är beräkradt på rotal inspärrning. En nyhet, länge omtalad, men aldrig rikigt trodd, har nu bekräftat sig och har till ch med under dessa händelsedigra dagar tasit uppmärksamheten i anspråk inom de aristiska och teaterälskande kretsarne. Baron Stedingk lemnar sin befattning såsom direkör för K. M:ts hofkapell och spektakler och sår till Madrid säsom vår ministerresident lerstädes efter hr Bergman, som tager afsked. Det är möjligt, att denna nyhet icke kommer att stå i den officiela tidningen ännu på någon tid, men den är lika säker för det. Det lärer ännu icke vara afgjordt, hvem som skall blitva hans efterträdare på den kinkiga platsen såsom de kongl. beatraroes högste sty resman, men det säges, att till en början en komit6, bestående af hrr Hvasser, Dumrath och Stjernström, skall bestyra deras angelägenheter. Baron S. lärer hatva förbehållit sig alt tå föresla sin etterträdare, på det att teatrarnes styrelse måätte fortgå i samma anda som ledt hans verksamhet. Man hör i sådant fall talas om baron Falkenberg, öfverste af Edholm, krigstiskalen baron Armfeldt, öfverintendenten Dardel m. H., namn, som jag blott i forbigående nedskrifver för att visa, hvilka som omtalas, utan att jag tror, att något i det afseendet ännu på långt när är afgjordt. Sannolikt kommer icke något beslut hårutinnan att fattas, förrän baron Stedingk, efter att hatva öfverlemnat sina kreditiver i Madrid, återkommit hem. Bestämdt afgjordt är blott det, att baron Stedingk afgår. Och detta kan blifva en stor olycka för våra teatrar, om det skulle visa sig, att efterträdaren icke vore lika duglig. Jag skall i ett kommande bref taga mig friheten att något utförligare sysselsätta mig med hans teaterstyrelse, sådan jag uppfattat den. Här må endast i törbigående anmärkas, att icke på länge någon teater-direktör varit med så allmän belåtenhet upptagen at både all mänheten, pressen och, vi tro oss våga tilllägga, af teaterpersonalen. Till en del kan det visserligen sägas, att baron Stedingk haft mycken tur, men dermed uträttar man dock icke hvad han gjort, i det han, utan att allt för mycket tillbakasätta den goda smakens fordringar, sett teaterns finanser till godo Kanske hade man ofta tyckt sig kunna be gura, att de klassiska törsattarne mera fåt göra sig gällande; men vill man vara rättvis, måste man också betänka, under hvilka svåra omständigheter han öfvertog ledningen at te aterns affärer. Att äfven han ibland begår misstag är naturligt. Dock härom längre fram. Jag slutar med att rätta ett misstag. A en uppgitt i mitt förra bref kan man drag: den slutsats, att monitorens jerndäck vore tum tjockt. Bastant är det, men dock ickt till den grad. Sjelfva däckspansaren är blot en verktum tjock, men dertill kommer na turligtvis ett betydligt underlag af trävirke. Horatio.