Göteborgsposten – 29 november 1865, sida 1

Lol Slå UL 1018CTTULOT 10T all 8dt1 110 P5 et få ångra sina dumheter och plikta för an-h ras synder. Jag tror dock icke, att dot denna b ången skall behöfvas några öfverspolningar u f det ena eller andra slaget, ännu mindre ågra skarpladdade gevär, utan att äfven de It ågsta samhällsklasserna skola förstå sitt eget o vista nog mycket för att icke utsätta sig för sg lo olyckor, som i annat fall hota dem, om dest Ckså icke skulle hafva någon föreställning om lt det onda de kunna tillfoga en god sakit sonom sina galenskaper. Detta hoppas vi.e ån annan sak är det, huru klokt det var afic ogeringen att så ostentiöst hitkalla trupper.d Detta hör dock ej hit. För min del anser jag)! utt dot kunnat vara ett farligt experiment, just 1 sgnadt att föranleda, hvad man vill föreKomma. 5 Ett är dock väl, och det är, att polismätaren Wallenberg aflägsnats. Åtminstone vilja ! vi tro, att han måtte resa sin väg nu 1 vecj kan. Ilan måtte vara grufligt kär i sitt Stockholm, eltorsom han har så svårt att skiljas trån den sköna synderskan. I hans kläder skulle jag dock icke dröja att vända henne ryggen och slippa ifrån all den smålek, som hon bestått. Ehuru det nu är åtskilliga dagar sedan han öfverlemnade makten i andra händer, och oaktadt permissionen och stats anslaget gåtvos för att aflägsna honom i tid, var han dock qvar ännu i går åtminstone. De ömsesidiga känslorna äro synbarligen icke af samma halt. Han kan icke slita sig från oss; vi skulle så gerna se, att han lemnade oss fullkomligt i fred för sin officiela verksamhet; vill han vistas här såsom privat person, så gerna för oss. En viss del af vår betolkning kan icke heller lemna honom i fred, så länge han är qvar. Utom det att broschyrer, för öfrigt ganska dumma, om honom hagla till höger och venster och till och med stickas honom under näsan vid utgången till teatersalongen, har ju en proklamation varit synlig på husknutarne, uppmanande folk att samlas för att taga afsked af honom. Naturligtvis är detta ett okynne af någon lättsinnig individ, men, hvem vet? Om det icke blifvit upptäckt i tid och nedrifvet igen, kunde kanske detta lättsinne hafva ledt till slika oordningar som den från ett visst republikanskt håll utgångna, allt för bekanta proklamationen 1848, om de 10,000 medborgare, som skulle samlas på Brunkebergs torg, och som kostade åtskilliga glasrutor, men slutligen också blod. Det är alltid farligt att leka med elden. Denna gång är det dock icke möjligt att upptäcka något, hvaraf man skulle kunna befara oordningar, och derför hoppas vi få vara i fred, och att glasmästarne skola gå miste om den förtjenst, som våra s. k. upplopp alltid tillskyndat dom. Tänk om vi i stället skulle få anledning att illuminera vår stad och i fröjd och gamman dricka ett glas på de gamla ståndens graf! Vår monitor står på affärd och skall, åtföljd af Orädd, begirva sig till Karlskrona. Det skall blifva af stort intresse att få höra, huru denna resa aflöper. Det var den vägen som de ryska monitorerna icke vågade sig ut på midt i sommaren; aflöper det nu under den mörkaste årstiden utan alla olägenheter för vår John Ericsson, så bör detta blifva ett godt bevis på dess sjöduglighet. Vi önska honom af hjertat: lycka till på resan! Han har för öfrigt under loppet af veckan halt besök af åtskilligt mer eller mindro förnämt folk. Ett par dagar voro förbehållna för rikets ständer, en annan dag gjorde han en uttiygt med den kongl. familjen, en tredje hade han hela sjöförvaltningen och flottans härvarande officerare om bord, då man ätven företog skjutÅ med lösa skott. Mången, som kanske gjort sig obehagliga föreställningar om verkan af skrällen på deras hörselorganer, som under skjutningen bofunno sig i tornet, funno till sin glädje, att detta icke var förenadt med nägon olägenhet alls. De ötriga dagarne har monitoren varit upplåten för besökande af alla samhällsklasser, som också tlitigt begagnat sig deraf. Många hafva dock kommit missbelåtna derifrån och klagat öfver oginhet och snäsningar från befälets sida. Det må gerna medgitvas, att det kan pröfva på tålamedet för hrr officerare att oupphörligt bestormas muvu frågor och böner om ett och detsamma; men de må också betänka, atv solks nysikenhet är så naturlig, och att den i det hela taget vittnar om en allmän kärlek och tillförsigt till det nya vapnet, en kärlek, som hrr sjöotficerare väl icke böra se med oblida ögon. Här kommer dessutom jemförelsen med bemötandet ombord på de ryska krigsskeppen i somras, der allt andades den otroligaste arighet. Folk i allmänhet reflekterar icke öfver att ryssarne naturligtvis särskildt lade an på att så mycket som möjligt Visa sig till sin tördel i en fremmande hamn. De jemföra blott och förklara våra sjöofsiserare tör ytterst 0ogina. Hu! det måtte dock vara kusligt att beisinna sig ute på sjön på en sådan der monitor, när det är tullkomligt mörkt rundt omvine en och det blåser så att man icke kan