Göteborgsposten – 27 november 1865, sida 2

mannade, deras händer bundos och de tvungos att svära det svarta partiet trohetsed. Längre gingo icke de underrättelser som guvernören Eyre emottogo. Guvernören har sitt residens i Spanish Town, en liten stad nära sydkusten. Eyre sammankallade ofördröjligen regeringsrådet och beordrade det enda krigsskepp, som fanns i Port Royal (en stad på ön, till Morant Town. Det var för sent. Då fartyget ungefär 36 timmar derefter anlände till Morant Town, fann befälhafvaren, att valla distriktets förnäma innevånare? nedergjorts och att den handfull frivilliga, som gjort motstånd mot de upproriska, fallit nästan till sista man under utötningen af sin pligt. Vid denna tid hade nya underrättelser ingått ull Spanish Town. Guvernören erfor, att negerrebellerna längs Blåa Bergen skulle komma vill Kingston och det inre af ön. Han skyndade derföre i egen person med så många trupper han kunde få ihop till upprorets säte. Upproret hade utbredt sig på ett mycket oroande sätt. Från Morant Town hade det sträckt sig österut i båge ända till Port Antonio, så att hela landet öster om linien mellan Port Antonio och Morant Town var i deras händer. Eyre beslöt att inskränka det till denna trakt, och hans första operation var att besätta linien mellan de båda städerna med trupper. Denna åtgärd var så kraftig, att trupperna, då guvernören afgaf sin rapport, behöllo fältet; men rån andra håll kommo rykten om oroligheter, och enligt telegrammernas senare uppgifter skulle hela ön nu stå i upprors Härunder fortsar Fenierrörelsen och utbreder sig älven den. I Dublin på Irland råder stor oro, emedan betydande truppafdelningar förläggas i fästet vid Dublin Bay. Vakterna fördubblas och fyra generaler uppehöllo sig en hel dag i fästet i krvigskonselj. Engelska krigsfartyg hålla sträng vakt utanför irländska kusten på grund af oroande underrättelser. En korresp. till Times offentliggör hufvudinnehållet af Feniernas nya konstitution, hvilken beskrifves såsom mycket lik Förenta Staternas. Konstitutionen definierar Feniernas Brödraskap såsom en särskild och sjelfständig organisation och fortfar: Det utgöres i första rummet af medborgare i Nordamerikas Förenta Stater af irländsk börd och härkomst, och i det andra af irländare och vänner af Irland, hvilka uppehålla sig å amerikanska kontinenten och i det britiska rikets provinser, hvar de än äro belägna, Dess högqvarter är och skall vara inom nordamerikanska Förenta Staternas gränser. Medlemmarne af denna organisation äro edsvurna. Den Åallmänna eden lyder sålunda: Jag sätter mitt heliga hedersord, som en szanningsälskande och hederlig man, i pant på att jag vill med allvarlig ifver arbeta på Irlunds befrielse från Englands ek och på upprättandet af en fri och oberoende regering å Irlands jord; att jag skall obetingadt lyda mina förmäns befallningar inom Feniernas brödraskap uti allt som tillhör min pligt såsom medlem deraf; att jag skall trofast uppfylla mina aligganden som medlem, sådana de innehållas i konstitutionen och dennas bilagor; att jag skall göra allt hvad jag förmår att befordra kärlekens, endrägtens ch det milda öfverseendets känslor ibland alla irländare; och att jag skall af yttersta förmåga försvara och utbreda nämnda Fenierbrödraskap. Feniernas regering utgöres at en president och kongress. Denna består af 15 senatorer, valda pr år af en komit af tvenne delegerade från hvarje stat e ler distrikt och vekratftad med två tredjedelars majoritet af representanternas hus. Detta består at en pr år vald delegerad från hvart hundradetal Fenier. Huset sammanträder hvart år i Septemoer i Newyork, och senaten sitter i en permanent session. Kongressens ledamöter erhålla intet arvode, men presidenten och departementscheferna få sådant. Dessa senare chefer äro vill antalet fyra: en krigsminister, en finans-, en sjo-och en civilminister. Hvarje Fenier skall betala en skatt at 10 cents i veckan och då han inträder i orden en dollar. I de nordamerikanska Sydstaterna råder en emot England bitter stämning. Times Filadelfiakorresp. säger, att en ansedd f. d. sydstatsotficer sagt honom, att den enda händelse, som skulle kunna fullkomligt återförena Södern och Norden, vore ett krig emot England. vVi skola aldrig sörlåta eder, sade han, derför att j stoden och sågen på, huru vi krossades. För Sydstaternas skuld har England ådragit sig ett hat af Nordstaterna, som dessa förr eller senare skola släcka i hämndens utölning. Men England, hvars eländiga utrikespolitik nu bär sina frukter, vågade ej kraftigt ställa sig på Söderns sida. Detta hatar nu England mer än Norden, och då det senare hämnas, skall Södern med lif och värma understödja det. Inom Englands minister har en personalförändring na genomförts. Mr Goschen och öfvertagit handelsportföljen efter Hutt. Gosc