handlat under inflytande af sin herres machiavellistiska föreskrifter. — Ni har således fört mig tillbaka på besallning af min onkel? — Sade jag det? — Nej, men hvad ni sade kunde ej ha någon annan mening, ehuru jag icke kan tro det. Och hvarför har jag blifvit förd hit? Hvad är meningen med all denna dubbelhet, alla dessa tillställningar. Jag vill veta det! Det är icke möjligt, att min onkel, en gentleman och en slägting till mig, kan ha del i en så ful manöver. — Först ni äta frukost, dyra Maud, och sedan ni kunna berätta er historia för er onkel, monsicur Ruthyn, och sedan ni kunna höra, hvad han tänker om mitt så fö liga uppförande. Hvad! nonsens, barn. Kan ni icke förstå huru många saker kunna inträfla för att ändra er onkels planer. Är han icke i fara för bysiättas. Bah! ni vara barn ännu, ni icke ha förstand mera än ett barn. Gör i ordning era kläder, och jag skola säga till om frukost.