Göteborgsposten – 23 november 1865, sida 1

ONKEL SILAS eller Svedenborgarens Testamente. öfversättning från Engelskan. Hon ringde på klockan, begärde vår räkning och gjorde upp med värdinnan under det jag gjorde nagra få hastiga förberedelser i mitt rum. — Ni ej behöfva se efter koflertarna — de allesammans skola komma riktigt med. Lät oss ga, barn; vi blott ha en hatftimma på oss för att komma till jernbantäg. Ingen gjorde sådant buller af sig som m:me, när tillfälle erbjöd sig. Der stod en hyrvagn vid dörren i hvilken hon lät mig stiga in. Jag antog att hon skulle utdela alla nödiga befallningar och lutade mig tillbaka, mycket trött och sömnig allaredan, ehuru det var så tidigt på aftonen. Jag hörde på huru hon tillropade värdinnan sina änfarväl från vagnssteget och såg hennes svarta kappa s gas hit och dit vid de rörelser hon gjorde, liksom vingarne på en korp som blir störd öfver sitt rof. Slutligen steg hon upp i vagnen och vi körde framåt vid skenet från lyktor och fönstren i butikerna, som ännu ) Forts. fr. N:o 272.