Göteborgsposten – 23 november 1865, sida 1

m:me några frågor, anmärkte jag likväl der jag satt tillbakalutad i mitt hörn, att jag blott sag hi :kar, gråa I skenet af vagnslamporna, glida förbi min blick och försvinna i mörkret. Vi vände vinkelrätt af från väg stannade. — Stig ned och stöt upp porten, den är olåst! skrek m:me från fönstret. En port passerades sålunda, och då vi återtogo den ga färden, yttrade m:me till mi — Vi nu vara på hotellets mar — Allt blef nu åter mörker och tystnad och jag slumrade ater in. Da jag vaknade fann jag att vagnen anxo stod Stilla. Madame befann sig på en lag trappa utanför en öppen dörr och betalde kusken. Sjelf tog hon och bar var för likgiltig för en, hvarefter hästarne hasti Ko. in kapy SäcCten och nattsäcken. J att bry mig om hvart det öfriga af vart bagage tagit viigen. Jag stex ur vagnen blickandle till hö men intet var synligt utom en ljuskrets som från vagnslyktorna föll på den stensatta marken och muren. tugan, och m:me tillstängele dörren. och venster, Vi Stego in i fö Jag tyckte jag hörde den igenlasas. Vi befunno oss nn i komplett mörker. — Finnes hiv ej ljus, m:me — hvar är betjeningen? jag mera vaken än jag förut varit. Klockan vara öfver tre på morgon, barn, men det rv ljus här. (Forts.)