Göteborgsposten – 21 november 1865, sida 1

— I—7d3 — ————— tambanornas fullbordande, yrkade friherre A. 3. Raab på sparsamhet, ordade om Sveriges svaga kredit, men komplimenterade friherre af Jgglas för hans skicklighet som landshöfding, shuru han bad Gud bevara tosterlandet för många lika nitiska landshöfdingar, ty då skulle andet bli utarmadt. (Obs. Friherre Raab var i yngre dagar boende i Kalmar län och lrömde sig då länge, att blifva en nitisk andshöfding i nämnde län). Friherre at Uggas framhöll att Östergötland var en så rik provins, att den behöfde bättre kommunikaionsmedel. Friherre Sprengtporten, öfver hvars egendom — Sparreholm — Stockholm-Göteorgsbanan redan är dragen, ordade också nu om sparsamhet, denna tillämpad äfven på nordvestra stambanans tullbordande. Grefve Erik Sparre talade också om vår svaga kredit, men — om lån skulle upptagas, så borde de norra provinserna deraf få godt, och så var han inne på talet om den der Stockholms-Westeråsbanan, som — skulle dragas öfver grefvens egendom, det historiskt märkvärdiga Brogård. Grefven talade, som alltid då det gäller denna bana, med mycken liflighet. I presteståndet uppläste den gamle doktor Sandberg — rikshushällaren — en lång motion, hvari han skildrade den iysliga penningeställningen i landet, och derför skulle — intet nytt utländskt lån upptagas. Huru pass den gamle hedersmannen har gjort sig reda för saken, kan slutas deraf, att han med fullaste tillförsigt uppgaf, att alla tillgängliga penningar insättas i privatbankerna och skrinläggas der. Några instämde med honom, gripna af den rysliga teckningen, men andra läste under tiden i godan ro — tidningarne tör dagen. I borgareståndet regalerade kapten-löjtnant Witt med ett långt föredrag till försvar för grefve v. Platens, i borgarståndet icke alls vidrörda sjöförsvarsförslag. Men kaptenen var i taget och de hedervärda borgarne läto honom hållas. Hr Witt är afförsynen bestämdt ämnad till aftonsångspredikant, fastän ett olyckligt öde har gjort honom till sjöman på landbacken. I bondeståndet gick den väldige östgöten C. A. Larsson mycket illa åt den väldige smålänningen Medin för dennes motion, att de medel som hushållningssällskaperna nu länsvis erhålla af bränvinsutskänkningsafgiften skulle sammanslås för hela riket och derefter fördelas länsvis efter folkmängden på hushällningssällskaperna. Larsson visade orimligheten häraf — och erinrade huru samme Medin yrkat att skjutsningsskyldigheten cke borde ordnas för hela riket gemensamt, utan länsvis. Flera instämde med Larsson, men tyckte att han varit väl sträng i sina uttryck. Medin svarade att han af Kronobergs läns hushållningssällskap blifvit ålagd väcka motionen, att han dertöre kommit fram med den, och att alla riksdagsmän borde göra sina kommittenter till viljes. Bland roliga motioner som i Bondeståndets väcktes vill jag nämna en gående ut på ett förbuds utfärdande mot frivilliga gåfvors upptagande vid bröllop och tadderskap. Motionären var en gotlänning. Förotrigt fördjupade sig de redlige dannemännen i en grundlig undersökning om ölstugornas skadlighet eller nytta på landet. Några ledamöter sade att dessa ölstugor voro lönnkrogar der man sålde bland annat kanonvin (ester hvars förtärande personer otta blifva kanonfulla) — andra sade att det ej var så farligt och ordade om nyttan af att landets produkter förtärdes. a AAA