Göteborgsposten – 21 november 1865, sida 1

olyckliga följderna af mina invecklade affärsförhållanden, måste jag endast för det närvarande bespara er oron och bekymrat af att ha en hemlighet att bovara. Jag är säker att ni skall ursäkta flickornas tystnad för en liten tid; emellertid skall ni erhålla underrättelser om dem och kanhända äfven från mig. Vär kära Maud begaf sig denna morgon en route till sin bestämmelseort och var mycket sorgsen, liksom äfven jag är, derföre att hon ej först fick njuta glädjen af ett hastigt besök på Ulverston; men hon gladdes likväl vid tanken på det nya lif och de nya scener hon far till mötes. Vid dörren väntades jag af min gamla tillgifna kära, Mary Quince. — Skall jag åtfölja er, miss Maud? Jag brast i tårar och slöt henne i mina armar. — Jag ser att jag ej skall det, sade Mary mycket sorgset, och likväl har jag ännu aldrig varit skiljd ifrån er, miss, alltsedan den tid då ni ej var längre än min arm. Den goda gamla Mary började med dessa ord att liksom jag grata. — Men ni komma efter om två, tre dagar, Mary Quince, utropade madame. Jag undra ni vara sådan toka. Hvad två tre dagar betyda för slag? Bah! nonsens, flicka. Efter ett ytterligare farväl af stackars Mary Quince, som knappt kunde fatta möjligheten af denna plötsliga skilsmessa, en högtidlig bugning fran trappan af var lille hofmä-tare, samt nägra uppmaningar af madame till kusken att köra fort, emedan vi blott hade nittoniminuter på oss för att hinna stationen — började vär färd. Jag be