Göteborgsposten – 18 november 1865, sida 2

Fran Utlanået. Preussen visar sig hypokondriskt och Bismarck börjar få betänkligheter. Det gick honom nyss så väl i händer allting, och Preussen fann det alldeles förträffligt, stt skära lagrar af en seger, som det vunnit öfver ett litet ojemförligt svagare land. Medgången iramkallar öfvermod, och Preussen började visa en synnerligt stor lust, att genom Elbhertigdömenas annexering bli en stormakt af första ordningen, det ville tillochmed dela Sachsen och revidera förbundsförfattn., hvaraf första toljden naturligen skulle bli, att Preussen med dess stigande appetit skulle sluka några stater i duodesformat, för att arrondera sig. Österrike betraktades som en lakej och den preussiske guvernören i Slesvig svor vid BlitzDonnerwetter, att Preussen icke skulle lemna ifrån sig en enda tum af Slesvigs jord. Situationen har dock helt plötsligt tått ett annat utseende. Åammen sväller på Osterriker, det vill ej ingå på någon törsaljning af sin rätt till Holstein oeh bereder sig till att länge hålla sig qvar derstädes. Preussen vill komma till en definitiv lösning; om icko en sådan snart vinnes, skola de inre svårigheterna åter upptorna sig och bereda regeringen stort bryderi. Men vestmakterna besvara denna önskan dermed, att de sorklara sig anso det hittills i hertigdömena vidtagna arrangement endast vara provisoriskt och att, om man vill vinna en definitiv lösning, frågan då inträder i ett stadium af europeisk, som gör makternas inblandning tillåtlig. Det officiösa berlinerbladet Neue Pr. Zeit., som för ej län