Göteborgsposten – 18 november 1865, sida 1

tedjegatan. Veckokrönika. Vader och vind, i största möjliga korthet. — On förlofningar och bröllop, eller allt beror på uppfatt ningen. — Reformmötena. — Entusiasm. — Ettman ligt tal. — Gounods Faust. — M:lI Holland son Margaretha. — En ny gäst. — Mindre Teatern. — Bautastenius och sanningen. — Lockande nyheter. — Något om en folkteater i Göteborg. — Värdepapper — Kristinehamnspoesi. — Också ott adresskort. — Postskriptum. November-tormarne ha börjat hemsöka vår: kuster och avisornas Sjöfarts-underrättelse äro upptyllda med vind-dritvare och nödhamns sökare, dock ha, dessbättre, tills dato inga sär deles sjöolyckor athörts. Mot vinterns ingång tyckes ännu något förbinder ha inträdt, ty un der det att maa i Norge nu som bäst hållet på att kappköra de raska Guldbrandsdalingarne och till och med i vår egen goda hutvud stad hunnit så långt att man kan gå ner sig på isen, ha vi på vestra kusten ännu att dra med en temligen nyckfull och ombytlig höst Men — långa väderleksbetraktelser ha vi m en gång för alla afsvurit, det bör vara precis lika underhållande att prata om, som 2 vädret och derföre vilja vi ögonblickligen öfvergå til veckans mindre luftiga, men mera intressant: företeelser. Krönikeskritvaren eger naturligtvis inger rättighet att, som en vies bekant ordlekart brukar uttrycka sig, lägga sig i samiljoange lägenheter?, men han kan dock icke undgå att i förbigående anmärka att liksom för nå gra månader sedan förlofningarnes tid tycktet ba inträdt, tyckes bröllopens nu ha kommit Och hvad är naturligare än detta, hvem vill icke gerna fira årets betydelsefullaste högtid Julen, i ett eget litet (eller stort!) hem, vic sidan af den ledsagerska genom litvet son hädanefter kommer att dela ens fröjder — och sorger. Här skulle måhända en för djupsinniga reflexioner öfver äktenskapet och des: inflytande på såväl familjen som staten npp: lagd chroniqueur finna tillfället vara gyn. samt att utbreda sig öfver de möjliga orsakerna till det, särdeles inom detta sam. hälle iögonenfallande, faktum, att ungdomen nu för tiden i allmänhet nog sent hinner resolvera sig för det fria, men ändå så ofta tillräckligt svåra, valet af det dyrkade föremålet Han skulle kanhända säga, han, den buttre reflekterande filosofen, att orsaken dertill är att hvad som fordom var tillräckligt för underhäll at ett 1, tjog familjer i våra dagar, nu knappast skulle räcka till en endas, han skulle säga att begäret att lysa, åtrån att icke ha det sämre än A. B. och C, törsten efter nöjen och förströelser utomoch grannlåt och öfverflöd inomhus, benägenheten hos den ena parten att låta toiletten och hos den andra klubben eller kanhända ännu simplare förströelser sluka mera än tillgångarne medgifva, gör att vår tid, vis af erfarenheten, rådtrågar kassaboken innan eller åtminstone samtidigt som den låter hjertats röst tala, eller med andra ord att det i första rummet, är frågan om penningar, och allraheldst mycket pengar, innan kärlekens skalkaktige gud kan tä fram vederbörande till Hymens altare! Ja — så och ändå längre skulle kanhända en surmulen pedant kunna gå i sina utläggningar, men som vi gudilof icke räkna oss till detta slägte, som, då det aldrig sjelf finner någon glädje i lifvet, också gerna vill drypa malört i andras glädjebägare, glädja vi oss deremot så ofta vi höra omtalas en ny förening, öfvertygade om att Försynens hand vakar öfver allt och att det varit just på detta sätt som ännu tvenne menskliga varelser kommit att här på jorden upptylla sin bestämmelse. Dagens krönika eger att på sina blad anteckna 2:ne reformmöten, det ena sistl. lördag och det andra i förgår. Om det för tosterlandsvännen måste vara glädjande att se det ötvertygelsen om den absoluta nödvändigheten af en förändring i den nuvarande representationen delas af och eger en fast grund inom ett samhälle, som städse gjort sig kändt för frisinnade äsigter, bör det för medlem. marne af detta samhälle ej vara mindre hug