Göteborgsposten – 15 november 1865, sida 2

Hon blickade forskande omkring sig då hon inträdde, och tillfredsställd öfver Mary Quince närvaro vred hon omkring nyckeln i dörren samt gjorde i hviskande ton några ömma förfrågningar rörande mitt tillstånd; derefter smög hon sig till fönstret och blickade ut, hållande sig på ett litet afstånd från detsamma. Sedan kom hon till min bädd, mumlade några deltagande fraser, drog för sparlakanet och gjorde några beskäftiga förändringar i rummet samt tog bland annat nyckeln samt stoppade den helt lugnt i fickan. Detta var ett så besynnerligt företag, att den hederliga Mary duince beslutsamt reste sig från stolen, pekade på låset, med sina frimodiga små blå ögon fästade på madame och hviskade: — Vill ni cj vara så god och sätta nyckeln i låset? — Ah, visserligen, Mary Quince; men det är bättre att den är låst, ty jag tror att hennes onkel komma att besöka henne, och jag vara säker hon blifva mycket rädd, för han vara mycket ond, se ni? och vi kunna säga honom, hon icke vara frisk nog eller sofva, och så han gå sin väg igen, utan något oväsen. Jag hörde intet af detta, hvilket yttrades under tysta hviskningar, och Mary, som visserligen icke trodde m:me om att mycket bry sig om antingen jag blef skrämd eller icke samt misstänkte hennes motiver i allt, gaf dock efter, fastän motvilligt, fruktande att hennes föregifna skäl möjligen kunde vara riktigt. Madame gick sålunda oroligt fram och tillbaka vid dörren. Om hvad som under tiden försiggick på ett an