Göteborgsposten – 14 november 1865, sida 2

hållandet är att denna sak ligger mig så mycket om hjertat, att jag tror mig riskera den genom att förtreta honom tillochmed i en smäsak. Han säger att jag måste bestämma en dag i början af nästa vecka och uttrycker sig som om det vore er mening att yrka på att jag gör ett längre besök än han bestämt. Jag skall endast vara alltför lycklig att efterkomma hans begäran härutinnan. Jag börjar tro, min bästa Maud, att det ej tjenar till någon nytta att försöka kontrollera händelserna, och att saker ofta vände sig till vårt bästa och utfalla mest enligt våra önskningar om vi lemna dem fullkomligt åt sig sjelfva. Jag menar det var Talleyrand som prisade förmågan af att kunna vänta så högt. Med hufvudet fullt af planer och sinnet uppfyldt at glädje, fortfar jag, älskade Maud, att alltid vara er tillgitna kusin. Uonica. Detta var en oförklarlig gåta! En svag stråle af hopp började likväl sprida sig öfver en själ som blott få minuter förut var totalt förmörkad; men hvilken theori jag än konstruerade så var den likväl oförenlig med en hel mängd omständigheter som ej kunde tillfredsställande förklaras(Forts.)