Göteborgsposten – 11 november 1865, sida 1

Väderleken, som en tid bortåt varit ruskig och gråtmild, antog i går en mera vinterlik anstrykning, hvilken vi vilja hoppas måtte komma att fortfara, ty af all vinter torde den s. k. barvintern vara angenämast. Denna väderlek kommer heller icke illa till pass för dem som bygga och bo i närheten af den store hvalfiskens dödliga qvarletvor, hvarat en stor del, som bekant, importerats till Göteborgs Museum, medförande en stank, mot hvilken Assa suelida kan förlikas vid Spring Flower eller någon annan sashionabel parfym. All storhet är förgänglig, och äfven hvalfisken fick duka under för vetenskapens knif, denna gång representerad af herkuliska slagtares krattfullt svängda yxor. Men dessförinnan, på lördagen, hvilka i sanning jättelika excursioner gjordes icke ut till Lindholmen. Stora och små ångbåtar, fullastade med menniskor, allvarliga affärsmän, glada ungdomar, och som ett stim trippa fruar, mamseller. Förrådet af 25-öringar (en inom parenthes sagdt nog högt tilltagen inträdesafgift) lärer varit till den grad upprymdt, att man dess make aldrig skådat, men aldrig torde heller Musei myntsamling på en gång fått inhösta en så rik skörd. Atven på Söndagen var tilloppet stort, dock icke som på Lördagen, antagligen tillfölje af den mindre gynnsamma väderleken; men så är också Lördagen, som man vet, en fiskdag. På Måndagen infördes lemningarne i en pråm till staden och hamnade i kanalen framför Museum, lockande skaror af nyfikna till platsen, som det ingalunda var konstigt att lukta sig till. Vi beundra de härdade näsor och solida magar, hvilka kunde stå ut med en längre vistelse i närheten af denna pråm, hvilken impregnerade luften med atmosfor å la Fjäderholmarne. Många voro likväl de, hvilka, efter att blott i förbigående ha insupit en homöopatisk dos deraf, genast funno sig töranlåtna att nedsvälja en klunk eldvatben, och man har satt detta saktum i förbindelse med ett annat lika obestridligt, att nemligen artikeln Bränvin redan på Onsdagen hade stigit några öre på kannan. Isade den pråmen fått ligga qvar ännu en vecka, utbrast en eljest stadgad och strängt nykter person, -så hade vi blifvit fyllebultar allesamman. Till lycka för nykterheten och moraliteten inom värt samhälle skedde likväl icke så, ty redan på Onsdagen var den förskräckliga farkosten weg, men en viss odeur de hoalfisk låg ännu i slutet af veckan qvar öfver staden. Föreningsdagen, som sistlidet år firades med sådan pomp och ståt, passerade i år i allsköns beskedlighet, oaktadt i enskilda sällskaper och kretsar säkerligen månget glas tömdes för våra norska bröder. Den 6 November firades deremot som vanligt ganska högtidligt och på aftonen var den vackra Gustaf Adolfs-statyen illuminerad; dock saknades denna afton den briljantaste ljuseffekten i den eljest särdeles smakfulla belysningen, nemligen den präktiga hvalfbågen öfver sjelfva figuren. Det är visserligen troligt att detta något fördyrar sjelfva ekläreringen, men då omkostnaderna för gasledningen en gång äro gjorda, tyckes det väl som om en sädan sparsamhet allraminst vore på sin plats i det rika Göteborg, då det en gång om året hedrar minnet af sin store grundläggare, åt hvilken det på sitt förnämsta torg rest en dyrbar och värdig minnesstod. Medan vi befinna oss på Gustaf Adolfs torg, vilja vi anmärka att den nye vattenståndaren nu är i det närmaste färdig, och, på samma gång den väl uppfyller sitt ändamål, icke på något sätt skymmer utsigten eller i öfrigt förtager intrycket af torgets öfriga monumentala prydnader. Vi ha hört anmärkningar framställas deremot, att icke mera än en gaslykta placerats å densamma, men då detta svårligen låtit sig göra, utan att enkelheten och smaktullheten i formen gått förlorad och då dertill kommer, att en gaslykta kommer att placeras på ömse sidor om densamma, tro vi att denna del af torget är tillräckligt upplyst och vilja endast uppstämma en from önskan, att det gamla rucklet på Domkyrkotorget snart måtte ersättas af en lika prydlig, tidsoch ändamålsenlig vattenståndare. Hr M. Grischottis (Siemens) schweizeri, hvilket i veckan åter öppnats, framträder nu i en särdeles fördelaktig gestalt och mången som minnes de forna mörka och nedrökta rummen skall blifva angenämnt ötverraskad vid inträdet i den nu fullkomligt nyreparerade och både prydligt och komfortabelt inredda lokalen. Särdeles torde det yttre rummet icke förete många motstycken i trefnad bland våra schweizerier. Det goda rykte för solida och prima varor som stället sedan gammalt åtnjuster, äro vi förvissade om städse skall bevaras, hvadan det är oss ett nöje att numera kunua inregistrera denna lokal bland vår stads angenämaste förfriskningsställen. På Nya Tcatern har gifvits 3:ne nya operor, af hvilka Lucrezia Borgia alldeles fallit igenom, Nebukadnezar rönt en succis destimeanh BFAnC da daram få a tala 2 Jat — — —— — EEE NNE EEE EEE —— ee mmm menn nn —