Göteborgsposten – 10 november 1865, sida 1

I Presteståndet motionerade man sig också rätt tappert. Doktor Rundgren uppläste en mycket vred motion riktad mot det kongl. förslaget om ettårig statsreglering. Den förrådde all annan vrede än Ålamsens vrede. Detta förslag var visserligen icke grundlagsvidrigt, medgaf han, men det var ytterst vädligt till sina konseqvenser, och derföre yrkade han att ständerna skulle fastställa statsregleringen för tre år. Denna motion kan betraktas som det konservativa partiets krigsförklaring mot ministören. Den bordlados till nästa plenum, och då torde visa sig huru många de ledamöter äro, som framdeles komma att rösta för representationsförslaget. Antagligen kan ej statsrådet Carlson, som biträdt det misshagliga regeringsbeslutet om ettårig statsreglering, undgå att då försvara detsamma. I Borgareständet väckte hr Blanche en i hans som vanligt varma språk hällen motion om 100,000 rdrs årligt anslag till skarpskytterörelsens befrämjande, — och hr Witt samma motion som hr Sköldebrand på riddarhuset. I bondeståndet gick det raskt undan med motioner i protektionistiskt syftemål. En östgöte ansåg landet kunna räddas om restitution (drawbak) motsvarande tillverkningsafgitten för bränvin, som exporteras, blef beviljad, och en vestgöte yrkade att landet skulle räddas medelst höga skyddstullar för landtmannaprodukter --och se det smakade konfekt. För öfrigt hade han många olika förslag om bränvinsskattens ordnande, så att den så litet som möjligt skulle vara besvärlig — för de skattgifvande, och så odiös som möjligt för uppbördsmännen, och slutligen yrkade han att at bränvinsutskänkningsatgitten skulle blott !; tillfalla hushållningssallskaperna, men de ötriga 3 öfverlåtas till landstingens förfogande. Detta förslag vore, mente en annan, att! sticka en syl i näsan på borgarståndet, hvilken åtgärd nu ansågs oklok; men de öfriga storgubbarne mente att i den mest spirituella riksdagsfrågan — den om bränvinet — var det alls inte värdt att räkna på någon enighet med borgarne. I andra mindre vigtiga trågor kunde det väl gå an att göra borgarne till viljes. Diskussionen fördes med mycket lif och utgjorde, som vanligt, då det gäller bränvin, en glanspunkt i ståndets förhandlingar. De redlige dannemännen äro ock mycket lifvade för skarpskytterörelsen, hvilken de kombinera med befrielse från beväringsskyldigheten.