Göteborgsposten – 9 november 1865, sida 2

Ååter framträder på den politiska vädjobanan. ttorde det vara på sin plats, att i hast lemna en redogörelse för detsamma, dess forntid och ingripande i Mexicos historia. Händelserna i Spanien år 1820 utöfvade -Jsin återverkan på den dåvarande spanska kotllonien Mexico. I Spanien hade författningen af 1812 ånyo proklamerats och vice konungen i Mexico, Apodaca, fick vid årets slut betallning att låta proklamera den äfven i Mexico. ; I V. konungen var obeslutsam och utskickade öfversten Augustin Iturbide, som, fastän creol, vår en af spanska väldets ifrigaste anhängare, för att genom honom utforska den allmänna J meningen. V. konungen hoppades att förmå folket, att rösta för den oinskränkta konungamakten och emot författningen. Men i st. f. Tatt utföra det honom gifna uppdraget, förenade han sig med insurgenten Guerrero och I trädde i spetsen för upproret mot den hittillsvarande regimen. Han begaf sig till Iguala, en liten stad på vägen till Acapulco, der han utfärdade den bekanta proklamation, som sedan fått namnet Plan de Iguala. Mexico, hette det deri, skall hädanefter vara oberosende af Spanien och bilda en egen, konstitutionel monarki. Kronan skall erbjudas Ferdinand VII eller, i händelse denne afslår den, den yngre prinsen at det spansk-bourbonska huset under vilkor: att den monark, som antager henne, skall residera i Mexico och svära författningen trohetsed; att den romerskkatolska tron samt presterskapets frioch rättigheter skola bevaras okränkta; att alla hittills beståndna kastskiljnader skola upphöra samt spanjorer och creoler, indianer, halfblod och negrer hädanefter njuta lika rätt att vara fria medborgare. En här skall bildas, hvars ändamål skall vara, att upprätthålla Mexicos oberoende, den katolska religionen och de olika racernas endrägt. Upproret spred sig snart och v. konungen Apodaca afsattes från sin plats af sina egna officerare. Då hans efterföljare, Juan ODonoju, anlände till Vera Cruz d. 21 Juli 1821, hade upproret redan vuxit till en sådan höjd, att hvarje försök att undertrycka det var tåfängt. För att åt Spanien rädda hvad han kunde, ingick han med Iturbide fördraget i Cordoba, med Plan de Iguala till basis. De spanska regementena inskeppade sig genast till Havanna och redan d. 17 Sept. besatte Iturbide med mexicanska armåen landets hufvudstad. Ett riksföreståndareskap insattes under väntan på den spanske prinsen, men de spanska cortes förklarade fördraget i Cordoba ogiltigt. Den nu uppståndna villervallan måste aflägsnas, och så blef Iturbide natten mellan d. 17 och 18 Maj utropad till kejsare, under namn af Augustin I, hvilken utnämning stadfästades af de församlade mexicanska cortes. Den nye kejsaren vann dock icke folket. En revolution utbröt, i hvars spets ställde sig den sedan så beryktade generalen Antonio Lopez de Santa-Anna, som fordrade republik. Iturbide samlade sina trupper och skickade dem mot Santa-Anna. Denne blet slagen, men fick undsättning af general Victoria (sedan republikens president). Flera andra generaler slöto sig till de upproriska, hufvudstaden hotades, hvarför Iturbide beslöt att nedlägga kronan och efter 11 månaders regering lemnade landet. En kongress ink llades och en provisorisk regering tillsattes, hvilken varade från d. 1 April 1823 till d. 10 Okt. 1824. D. 4 Okt. 1824 proklamerades den federativa republik, som sedan dess bestått ända till Maximilians bestigande af Montezumas tron såsom Mexicos kejsare. Det är den äldsta at Iturbides båda dottersöner, som nu blitvit utnämnd till Mexicos kronprins. Denne prins har uppehållit sig i Frankrike och studerat i Paris. Det genom en belgisk tidning utspridda ryktet om en stor sammansvärjning i Mexico var formligen taget ur luften. Vi ha derifrån senare underrättelser hvilka ingenting förmäla om nämnda konspiration. Vigtigare och sannare torde de trakasserier vara, som nu hopa sig på England och hvilkas härd obestridligen är Amerika. Det på Jamaica utbredda negerupproret synes ha väckt stor bestörtning i England, der man anar betydelsefulla konseqvenser at denna händelse. Det är nu bekant, att en negerorganisation, som emanerat från New-York, länge bestått med förgreningar till Hayti och det britiska Vestindien. Det högt förklarade ändamålet med denna organisation har varit, att höja negrens ställning. Organisationen har nu skridit ända till ett uppror och man kan bäst skönja dettas planer af följande utrop af Times: Låtom oss icke hafva någon del i upprättandet af en halfbarbarisk suveränitet i Vestindien! Det stora engelska bladet låter äfven ej otydligt — 1 — — Myr, n