Göteborgsposten – 9 november 1865, sida 1

— 2 — — —ö— För öfrigt torde ofvanstående siffror, hvilka med noggrannhet äro beräknade enligt officiella handlingar, ej tarfva någon vidare förklaring; de tala för sig sjelfva. Klart är dock, att de många grava anmärkningar som här gjorts ej gälla de många verkligen bildade och törtjenstfulle medlemmar af adeln, hvilka, vare sig inom kommun eller stat, verka för fosterlandets väl; ty dessa män intaga ej sin ställning i staten på grund af börd, utan på grund at personlig förtjenst och skicklighet, och härför äro de äfven aktade och ärade. Dessa män skola ingalunda förlora, utan tvertom vinna, på antagandet af det nya representationsförslaget. De skola då kunna verka fritt och otvunget, utan att vara fjettrade af de band, hvilka påläggas dem å ena sidan af ständsbröders fördomar och å andra af folkets misstroende till sjelfskrifno lagstiftare; de skola då genom tolkets fria val och icke på grund af ett föråldradt privilegium blifva ställda på en plats, der de i stöd af folkets förtroende verkligen kunna gagna fäderneslandet. De, som tilläfventyrs skulle komma att förlora något på antagandet af det nya förslaget, äro den förlusten väl värde; ty hvad som är en förlust för dem blir en vinst för täderneslandet, och saderneslandets väl framför allt! — IIädanester vare ej blott vid val af konungens representanter (embetsmännen), utan ock vid val af folkets den satsen gällande: att allt afseende bör fästas på förtjenst och skicklighet, men intet på börd. På detta sätt skall Sverige få en verklig aristokrati. En gammal aristokrat, författaren till Ö. P. M. angående representationens ombildning (f. d. statsrådet frih. Palmstjerna) säger ock med rätta i denna skrift: Den enda aristokrati, som hos oss kan bildas är den, som gör sig sjelf at insigter, erfarenhet, beprötvad klokhet och nit för det allmänna samt förmågan att göra dessa personliga egenskaper gåällande. Slutligen några ord angående presteståndet. Otvan är anfördt att presteståndet lika litet representerar bildningen, som denna representeras af presterskapet; detta är ett vigtigt moment, och om man än måste medgitva, att mycken lärdom finnes hos åtskilliga af det högre presterskapet, så framställer sig dock som ett oomkullkastligt faktum, att hela det lägre presterskapet är öfver höfvan obildadt (ett sorgligt förhållande, som t. o. m. en svensk biskop, Tegnr, redan år 1836 vid prestmötet i Wexiö skarpt gisslade), så att hvarken den allmänna bildningen finnes, eller den specielt politiska bör sökas hos presteståndet. Men presteståndet representerar ej heller kyrkan (ofvan är visadt att ståndet ej representerar pluraliteten af presterskapet); ty presterna äro ingalunda kyrkans herrar och målsmän, utan liksom embetsmännen äro statens, så äro presterna kyrkans tjenare och häraf töljer: att lika litet som embetsmännen representera staten, lika litet representerar prosteståndet kyrkan. — I intet lutherskt, ja icke ens i något katolskt land hafva presterna så stora politiska rättigheter som i Sverige; ingenstädes mer än i Sverige bilda de en kammare tör sig med absolut veto i vigtiga frågor. I de flesta stater hafva de alls ingen representationsrätt såsom prester; den rätt de hafva tillkommer dem lika med hvarje annan medborgare. I några få stater, der representationen bildas genom klassval, väljes äfven ett ringa antal representanter bland presterna (så t. ex. i det erkekatolska Spanien samt några tyska stater). — Bäst torde sålunda vara att presterna stanna qvar i församlingarne, ty der behöfvas de, men blitva borta från riksdagen, ty der kunna de undvaras. Härom hänvisas för öfrigt vill omdömen fällda af en utmärkt lärd och utmärkt prest, domprosten d:r Wieselgren. Upsala d. 1 November 1865. R. V.