Göteborgsposten – 8 november 1865, sida 1

— — bedyrade m:me ånyo med tårar i ögonen — hennes tårar tycktes komma när helst hon ville — att hon var absolut oskyldig äfven i detta fall. Hon hade aldrig under hela sitt lif ens hört ett så fult ordspråk. — Ni finner, min kära nitce, att ni hört miste ; unga personer äro aldrig rätt uppmärksamma på hvad som säges. Ni skall göra väl i att draga fördel af madames korta härvaro för att hjelpa upp er franska litet, och ju mer ni är tillsammans med henne, desto bättre. — Jag förstå era ord sålunda, mr Ruthyn, att ni önska jag åter börja med mademoiselles uppfostran? frågade madame. — Visserligen; och konversera så mycket ni kan på fransyska med mademoiselle Maud. Ni skall vara glad, min kära nicce, att jag påyrkat det, sade han vänd till mig, när ni uppnått Frankrike, der de ej tala något annat språk som ni skall finna. Och nu, älskade Maud — nej, icke ett ord mera — ni måste lemna mig. Farväl, madame! Han vinkade litet otåligt åt oss att gå. Utan att kasta en blick på m:me de la Rougierre, förvånad och uppretad gick jag in i mitt rum och tillslöt dörren.