Göteborgsposten – 7 november 1865, sida 2

de och lifliga föredrag, som så mycket utmärker hennes spel Om det nya stycket på Kongl. stora teatern yttrar D. N.: Kongl. teatern gaf i Lördags ett nytt och stort historiskt skådespel. Det hette Sten Stured. y. och framställde dennes strid med erkebiskop Gustaf Trolle och med danska konungen Kristian om Sveriges sjelfständighet. I aktefter akt, tablå, efter tablå, changement efter changement,såg man Ekelunds eller någon annan svensk historias skildringar gå öfver scenen, kapitel efter kapitel, försedda med vackra illustrationer. Man såg Sten Sture i sitt hemlif med Christina Gyllenstjerna och sin syster Anna, hvilken författaren förlofvar med Gustaf Eriksson Wasa för att hafva någon kärlek med i stycket. Man ser erkebiskopen och hans fader med aristokrater och prelater smida planer för att bringa Sverige under danskt välde. Man ser Sture göra ett sista försök att i Upsala komma till förlikning med den åregirige erkebiskopen. Man ser de många bevisen på Kristians list och Sten Stures ädelmod, den senares motgångar och slutligen hans död. — De stora och vackra minnena från en tid full af hjeltemod förfela icke att göra intryck på åskådaren, helst de vigtigaste rollerna innehafvas af så framstäende skådespelare som herrar Swartz och Sundberg; men kompositionen lemnar anledningar till talrika anmärkningar och stycket lider af brist på sann lyftning. — Åtskilliga yttranden mot adeln och prelaterna senterades lifligt af publiken. — I Söndags på morgonen nedbrann ladugården samt de dermed förenade byggnaderna vid Solna prestgård. Elden märktes först i en bredvid ladugården varande halmstack och tros ha härrört från uteliggare. — M:ll Carolina Nordström, som i Fredage förmiddag blef slagen och rånad i den repslagoribod hon förestått vid Brunnsbacken, måste i Söndags föras till Serafimerlasarettet, der hon kan erhålla en noggrannare läkarevård än som är möjligt att lemna henne i hemmet, ohuruväl man än der vill göra allt för henne. Den arma flickan har ett stort och djupt hål midt i hjessan, ett fem tum ångt sår längsefter pannan och ena ögat igensvullet. Ilärtill kommer att hon förlorat synen på begge ögonen, troligen till följd af nre skador. Hon är i allmänhet redig så att on kan besvara läkarnes frågor, men har stundom anfall af yrsel. — Den nedrige råaren har man ännu ingen spaning på —— ä— 97 PD FP