Göteborgsposten – 7 november 1865, sida 1

ONKEL SILAS. eller Svedenborgarens Testamente. Öfversättning från Engelskan. Jag blickade ut genom fönstret: det lemnade utsigt åt samma qvadratformiga gård hvilken jag en gång förut betraktat från ett annat fönster. Jag öppnade en dörr vid dess andra ända och inträdde i ett annat rum, aj alldeles så stort, men lika dystert med samma fängelselika utsigt. I dörren genom hvilken jag inträdt hördes en liten tillfällig knarrning och med hjertat i halsgropen betraktade jag den, väntande att få se Charke eller det benrangel om hvilket jag så lättsinnigt talat smyga in genom densamma. Men jag hade ett eget slags mod som alltid kämpade emot mina svaga nerver och jag gick till dörren och blickade fram och tillbaka utefter den dystra passagen samt blef lugnad. Godt, ännu ett rum; dörren var alldeles midt emot mig vid motsatta ändan af det rum der jag befann mig. Jag går fram till denna dörr, öppnar den, tager ett steg ) Forts. fr. N:o 256.