Göteborgsposten – 4 november 1865, sida 2

sör veckan. Nagot nytt mer ej är. — — Då det ljusnar i skyn Bort vid Frölundas bryn, Det var hvalfisken, som Likt från skyarne kom. Alltifrån denna stund, Var han uti hvar mund — Ja, man talte om tran Ofverallt uti stan. Han till Backa gick in, Men blef flat utaf hin När i kilande hast Der han råkade fast. Han försökte väl tvärt Backa ut med sin stjert, Men som bäst han höll på Att i land dermed gå Kom en frölundabo Och begynnade gno Båd med lie och knif För att taga hans lif. Stackars fisken på grund Måste slita en hund; -Den som kommer i val, Lat kan råka i qdral. Bonden ihärdig var Fiskens blod rann så klar, Dock till slutet han dog. Sup på fisken man tog. Sen till staden man for, För en summa rätt stor Sålde fångsten man der Till en känd millionär. Han Museum den gaf Det blef hvalfiskens graf Nog det vinst blifver på I den trandansen gå. Med en sådan present Är det något bevändt, Med hvar tand i hans käft Kan man göra geschäfst-. Men nu frågar jag er Säg, hvad ville han här, Hvarför styrde han just Hit till Svealands kust? Kanske fisken var sjuk, Hade ondt i sin buk, Kanske att han till slut En profet spottat ut! Det är möjligt, det der, Dock ej utredt det är; Klokast är väl ändå Att förklara det så: Han som ambassadör Kom att vinna gehör Och att höja sitt tal Emot riksståndens val. 4. Jon.