Göteborgsposten – 2 november 1865, sida 1

skall aldrig se mig mera, Maud. Nu ville jag säga er att om ni lemnuar mig er skriftliga förbindelse på att gifva mig de tjugotusen pund som ni erbjudit åt guvernören, så skull jag på ett fintligt sätt taga er ifrån Bartram och föra er till er kusin Knollys, eller hvart ni sjelf finner för godt att bestämma. — Taga mig ifrån Bartram — för tjugo tusen pund! Taga mig bort från min förmyndare! Ni tyckes förgäta, sir, — min förbittring tilltog under det jag talade — att jag kan besöka min kusin lady Knollys, närhelst jag behagar. — Godt, det må vara som det vill med den saken, sade han eftertänksamt, under det han skrapade en liten bit papper som låg på golfvet med spetsen af sin stöfvel. Det är som jag jag säger, sir; ech i betraktande af ert uppförande mot mig — ert gemena, falska och nedriga frieri, samt ert grymma förräderi mot er arma hustru, är jag verkligen förvånad öfver er oförskämdhet Jag var verkligen ursinnigt ond och vände mig om för att lemna honom. — Spring ej er väg, sade han befallande och grep mig i sidan, jag tänker ej göra er något ondt. Kan ni ej för en enda gång tala med sundt förnuft som en annan qvinna och ej 1 raseri — kan ni ej höra på hvad jag s Jag skall taga er ifrån alltsammans och skaffa er till or kusin eller hvart ni vill, om ni vill gifva mig hvad jag sagt. För första gången såg han mig rakt i ansigtet, men