Göteborgsposten – 31 oktober 1865, sida 2

Härpå följde åter några minuter af tyst eftertanke. — Jag hoppas, Maud, att ni ej nekar att i bref underrätta lady Knollys om hufvudinnehållet af hvad jag nyss sagt, och kanske har ni ej något emot att jag får se brefvet sedan det är skrifvet. Derigenom förekommes möjligheten af någon missuppfattning at hvad jag nyss sagt. Och ni skall väl icke heller, Maud, glömma att såga om jag varit god mot er. Det skulle vara en tillfredsställelse för mig att veta, det Monica vore öfvertygad om att jag aldrig gjorde min unga myndling ledsen. Med dessa ord lät han mig gå. Jag satte mig genast ned att skrifva ett bref som motsvarade allt hvad han begärt. Som jag nu var mycket belåten med onkel Silas, omtalade jag i glödande ordalag hans godhet och vänlighet. Då jag underställde honom brefvet uttryckte han sin beundran öfver hvad han behagade kalla min skicklighet, att så noggrannt återgifva hvad han önskade hafva sagt, och sin tacksamhet för de vackra ordalag i hvilka jag talat om min gamla förmyndare.