Göteborg d. 31 Oktober 1865. Utskottsvalen å riksdagen. De intrier, genom hvilka borgareständet i en beänklig grad splittrats och detta i ett ögonlick då enighet inom de folkvalda stånden. ner än någonsin var af nöden, äro egnade att äcka bekymmer och oro inom den svenska Umanheten. Och detta ur flera synpunkter. Ivad särskilt representationsfrågan angår, beara vi, att dessa lumpna machinationer skola, äsom N. D. A. säger, oli epokgörande, om cke folkviljan öfver hela landet skyndar att Itöfva en tryckning. som beröfvar represenationsförslagets fiender hvarje sken af skäl itt förklara denna splittring vara ett uttryck if söndring inom sjellva folket, eller rättare af likgiltighet för den stora frågans öde. Sviken at en af de organer, på hvilka hon mest litat, borgareståndet, är det den allmänna meningens rätt och pligt att sjelf högt uttala sin ovilja mot de intriger, hvilka i en vigtig afgörandets stund sätta folkets väl på spel och för tillfredsställande af en egoistisk kotteriandas egoism håna en enstämmig folkvilja. Man kan ej begära ett mera slående bevis på, huru föga den närvarande representationen är ett uttryck för folket, än detta, att i samma stund som till konungen frambäres en med flera tiotusental undertecknad adress från hela landet, hvilken på det kraftigaste understödjer det hvilande förslaget, ett af sjeltva de folkvalda stånden så föga uppskattar sin kallelse, att det upplöser sig i traktioner och sålunda ingifver misströstan och nedslagenhet i ett ögonblick, då mod och förtröstan äro mer än någonsin af nöden. Man skall ej heller glömma att ställa till ansvar de män, som på detta sätt i grunden missaktat sin stora kallelse att vara svenska folkets representanter, om de ens tros hafva uppfattat den. Vi skatta värt samhälle lyckligt att ega representanter, som veta att på ett värdigare sätt representera den fasta och bestämda mening, som i detta atseende råder här på platsen, men på samma gång måste vi beklaga de samhällen, hvilka af en eller annan orsak utsett till sina organer vid riksmötet män, som sakna ej allenast sjeltständighet, utan äfven all blick för den närvarande stundens vigt och förmåga att ens trampa de första fjäten hän mot ett stort mål. Det skall vara lätt att visa, huru olycksbringande de inom borgareståndet skedda utskottsvalen kunna och, tyvärr, enligt all sannolikhet skola bli. Då hrr Hierta och Björck sammankallade ståndets alla medlemmar för rådgörande om elektorsvalen, var det ätven afsigten att åvägabringa fullständig enighe! om, att genom alla lagliga medel söka be