Göteborgsposten – 30 oktober 1865, sida 2

Fran IIUufvudsitaden. Om Othello och hr Alberg å Kongl. teatern skrifves i P.-T.: Genast efter debutantens, hr Albergs, första entreo väcktes hos den ömtåligare åskådaren en oro, som under framställningens vidare förlopp endast kunde ökas. Det märktes på ögonblicket, att modersmålet blifvit hr A. fremmande och att han oupphörligt måste bafva eftertanken fästad på blotta språkaccentuationen och minneslexan, hvarigenom icke allenast replikernas naturliga färg gick förlorad, utan sjelfsva deklamationen på köpet försteg sig i det godtyckligas, uppskrufvades och osannas sfer. Och sannerligen! det är skada, det är till och med mycken skada. Hr Alberg har en rätt god teaterfigur, en präktig organ och i det hela en lycklig tournure för dramatisk framställning. Men för svensk scen fattas honom för närvarande det fullständiga herraväldet ösver svensk tunga, mångsidigare utbildade röstmodulationer samt ett egentligare, naturligare, konstlösare sätt att gifva luft åt sitt inre. Hans bemödanden måste i första rummet rigtas åt dessa håll, och detta utan ringaste eftergift åt innött vara, om han skall kunna blifva den dramatiska poesiens tolk på svensk skädebana. Hvad särskildt hr A:s utförande afOthello beträffar, så fästa vi oss mindre vid de af konsten oförmedlade öfverdrifterna i framställningen, än vid frånvaron af de veka utbrotten, som gifva Othellos kärlek en så brännande temperatur och i hvilka t. ex. den i öfrigt så tygellöst naturalistiske Ira Aldrige var en sådan mästare, att han blott derigenom visste bibringa oss en genomträngande föreställning om, huru intensiv den kärlek var, som sedan kunde slå ut i sådana flammor af hat. Vi nämna detta i allmänhet och lemna enskildheterga åsido till dess hr A. hunnit ölvervinna de första stötestenarna, som nu ligga honom så mycket i vägen och hindra det från användandet af hans personliga gäfvor. Fru Hvasser, som Desdemona, gaf i röst, i åtbörd och ställning en ända in i de svåraste enskildheter sann och rörande bild af den hängifna, omisstänksamma och derföre uppoffrade hustrun. Särskildt öfverväldigande var framställningen af Desdemonas första ölverraskning vid uppenharelsen af Othellos svartsjuka raseri, och hennes resignerade sorg, för att icke nämna den af skalden lika enomträngande skildrade som för åskådaren uppröande dödsängst-scenen. Hr Hansson, i Jagos roll, visado prof på en sund uppfattning, om icke just alldeles sjelfständig på alla punkter. Hans värsta hinder i roller som denna torde vara hans Öppna, ärliga ansigte och för ondska fremmande blick. — Katolska kapellet vid Norra Smedje gatan står s. n. under tillbyggnad. — I D. N. berättas: Skomakaremästare Söderström inkom förl. Mändagsafton på er restauration vid Norrlandsgatan i sällskap mec ett par personer. Då han åter gick ut oci var kommen ett litet stycke från restaurations dörren, saknade S. sin portmonnå. Han ingicl äter å restaurationen och tillsade sin hunc . 3 att han mistat något. Bland 20 å 30 perso ner, som voro inne å krogen, uppsökte hun den den som hade portmonäen. När denne början nekade fattade hunden honom om stru pen, och just i halsduken låg portmonnäen in stucken. Hr S. gjorde ej vidare påståend sedan han sått sitt åter. I portmonnåen va 109 rdr. — En trichin-undersökningsbyrå har in rättats i Bergen. — En medlem af Kristiania konstförening uppmanar i Aftenbladet samma förening att inköpa ett exemplar af den från Gustafs bergs porslinsfabrik utgångna, i parian utförd: efterbildningen af Molins Bältespännarne. — I Bergen har utkommit första num ret af en ny tidning, kallad Ferdamannen Eit Vikoblad aat Aalmugen. Tidningen ut gilves på landsmålet och utkommer hvarj. Lördag.