Göteborgsposten – 28 oktober 1865, sida 1

— —— kan ingen heldre undra på om ömsesidig miss. belåtenhet är orsaken till de täta ombycena bland tjenstepersonalen i våra tider. Ivad vi ssagt om lönerna, gäller isynnerhet den qvinliga delen deraf, för hvilken kanske halfva sårslönen stryker åt endast för skodon. Huru resten kan räcka till tör den vanligtvis ganska prydliga utstoffering, som om Söndagarne sstrålar i all sin glans, är och förblir för den Jen gåta, som vet att krinoliner, äkta schalar och silkesschaletter fortfarande stå i högt pris i marknaden. I de sordna patriarkaliska tiderna, då tjenarne räknades som medlemmar af familjerna, då husbondfolket höll en faderlig och moderlig vård öfver sina tjenares gudsfruktan, seder och ordentlighet, då var också förhållandet dem emellan bättre än i våra dagar, och då uträttade heller icke pigsqvallret så mycket ondt som nu och som det säkerligen framgent också kommer att göra. Godhet och mildhet verka bättre än hårda ord och snäsor, och den, man högaktar och älskar, försvarar man, men förtalar icke. Den som vurmar för det obegripliga, det öfvernaturliga, har nu fått ett godt tillfälle att tillfredsställa sin nyfikenhet, i det den beryktade profetissan Elise Gulotin från och med i dag öppnar sitt orakeltempel, icke i någon mystisk lund, omsusadt af heliga ekar, utan helt enkelt i ett hotell för resande. Vårt praktiska tidehvarf, för hvilket till och med de mest mystiska ordensceremonier förlorat sin högtidliga nimbus, för hvilket en Olivos, en Le Torts mest förblufsandel konststycken Lutan apparater icke längre äro någon hemlighet, vår fördomsfria (e) tid som oaflåtligt strätvar att på ett naturligt, ett förnuftigt sätt förklara allt, skulle ej låta föra sig bukom ljuset af de mest storartade anordningar i denna väg. M:ll Gulotin har derföre valt den enklaste, till utseendet mest naturliga metoden. Hon besparar dem som besöka henne det besvärliga påhänget af en lyssnande magnetisör, ensam och allena med henne kan man för henne yppa sina hemligaste tankar, framställa de mest grannlaga frägor om det förflutna, det närvarande och det tillkommande, allt detta n.b. om man är slängd i tyskan, fransyskan eller italienskan, eljest är man tvungen att begagna sig af en tolk, ett ledsamt aber, äfven om detta skulle vara ens allra-intimaste vän. Ty hvar finnes väl den menniska som låtit den andra kika in i hjertats hemligaste vrår? Det är endast i bönen, vid bigten och möjligen på de ställen der menniskan förvetet forskar i det fördolda, som sådant kan komma i fråga. Vi beklaga att vi icke redan i dag kunna meddela en beskrifning på en seance hos somnambulen. Vi ha endast varit i tillfälle att se henne i fullkomligt vaket tillstånd och vi ha i henne funnit en menniska som andra, en ännu ung, ljuslagd dam med rikt blondt hår och en ganska frisk ansigistärg, trån topp till tå en smula santastiskt klädd i svart. Tilltölje af det stora rykte som föregått henne skall hon säkerligen äfven här komma att inhösta en rik skörd af srancsstycken och louisdorer, eller rättare deras motsvarande belopp i svenskt riksmynt. Ty, derom har man senast i Köpenhamn varit ense, understundom träffa hennes svar förvånande in på de frågor som framställas för henne och alltid kunna de likt Py thias på något tillfredsställande sätt uttydas, summa summarum, ingen har blindt trott på henne, men alla som haft råd dertill velat se och höra henne, och så går det väl äfven här. Här skulle nu kunna vara ett lämpligt tillfälle att tå reda på en hel hop smått och godt, som en längre tid satt vederbörande myror i hufvudet, och vi skulle då vilja föreslå följande frågor till besvarande: 1:0) Begick Anna Brita Persson ensam mordet på den olyckliga Marbo-Lotta? (det förflutna); 2:0) Existerar verkligen ett organiseradt band af tjutvar och rånare inom eller i närheten af staden? (det närvarande) och 3:0) Hvem kommer att anlägga den nästa mordbranden? (det tillkommande). Se der frågor, för hvars nöjaktiga besvarande väl kunde vara värdt att till och med en polismästare lät gulotinerasig. Det är i dag 5 veckor sedan Votel Phenix förlorade den glada anstrykning af lif och rörlighet som det nu haft sedan d 1 Ma; 1935