Riksdags-Kaleidoskop. III. Den 25 Oktober. I min förra revy gjorde jag mig skyldig till ett förhastadt omdöme. Men till min ursäkt gäller, att när man, så att säga, ögonblickligt måste nedskrifva sina intryck, så hinner man icke att noggrannt väga sina uttryck, och man förgår sig då så lätt, men oafsigtligt. Åt hr Schwans helsningstal inrymde jag all deles för stor betydelse. Jag tordrade hos honom en egenskap som endast Pio Nono gör anspråk på, men som man ej ens vill tillerkänna honom — ofelbarheten. Då jag harmades öfver hr Schwans expektorationer, så glömde jag att hans styrka ej ligger i logiken. Han skulle annars icke i samma tal orda om ett starkt (ekonomiskt) framåtskridande och om den afgrund hvaröfver våra finanser sväfva och den ruin som hotar landet. Jag konsidererade alldeles icke hr Schwans position. Såsom talman behöfver han i första JA —