Göteborgsposten – 26 oktober 1865, sida 2

Sara Mathilda jakade. — Jag tror visst att min son kan antriffas. De hände sig så att jag för några dagar sedan skref till honom att inställa sin resa och kallade honom hit — för några dar sedan — för nagra dar sedan — för nagra dar sedan upprepade han långsamt likt en person, hvars tankar ha vandrat långt bort från det ämne han talar om. Han ringde på klockan, och gamla Wyat, som alltid gick och vaktade omkring hans rum inträdde. Jag vill råka min son omedelbarligen. Om han icke än hemma, så skicka ned till stallarne, om han ej är der så låt uppsöka honom. Brice är en rörlig karl och vet nog hvar man skall få reda på honom. Om han är i Feltram eller på längre afständ, så må Brice taga en häst, på hvilken mr Dudley kan rida tillbaka. Han måste vara här utan att förspilla ett ögonblick. Det förflöt nära en fjerdedels timma, under hvilken tid onkel Silas, då han kom ihåg den unga damen, behandladehenne med en öfverförfinad och ceremoniös artighet, hvilken syntes göra henne illa tillmods och som i alla hän. delser utan tvifvel förekom upprepandet af de klagoviso och invektiver som hon tillåtit sig i trappan. Under större delen af tiden syntes dock onkel Sila förgäta både oss, sin bok och allt hvad som omgaf honem Han lutade sig tillbaka i sitt soffhörn, med hakan ned mo bröstet, under det att ett så hemskt uttryck hvilade i han anlete, att jag föredrog att skåda i alla andra riktninga framför att se mot honom. Slutligen hörde vi ljudet af Dudleys tjocksulade stö