Göteborgsposten – 23 oktober 1865, sida 2

denna höst icke kunnat företaga sina älskade promenadridter och hans annars så friska sömn hade varit mycket orolig. Det påstås, alt ursprunget till sjukdomen bestod i förkylning, hvilken kastat sig på urinblåsan. Köln. Zeit, meddelar ett bref, hvilket tått öfverskriften Åfrån Pyreneerna, men synes vara af en mindre vanlig och anmärkningsvärd natur. Vi meddela här ur detsamma: Jag vill antyda för eder, huru man i allmänhet yttrar sig angående eventualiteterna för framtiden. Kejsar Napoleon har allt skäl att vara gramse på Österrike, hvilket städse visat honom en djup, i dess legitimitetsprogram rotad motvilja, men deraf städse haft sjelf mest ondt. Sålunda uppställde kejsar Napoleon för gresve Buol under orientaliska kriget för Österrikes allians med vestmakterna genom en hemlig agent, hvilken nu just befinner sig i Biarritz, följande fyra punkter såsom pris för förbundet: garanti för Polinien i Italien, Donau med Wallachiet ända till Moldauiska gränsen, samt löfte om uppbringandet i Paris af ett lån om 500 millioner, — jemte alla öfriga nödiga subsidier, om det ville förklara krig mot Ryssland. Österrike tillbakavisade anbudet, för att senare utan något slags fördel ingå allians med vestmakterna. Än mera bekant är österrikiska hofvets uppförande vid kejsar Napoleons förmälning. Då han begärde, att kejsaren af Österrike skulle hos prinsen af Wasa anhålla om dennes dotters hand för Napoleon, svarade Frans Josef, att han ej kunde mottaga nppdraget, emedan prinsen af Wasa blott var öfverste inom österrikiska armcen, hvarpå kejsar Napoleon svarade: Les souverains de PEurope se souviondront de moi. Om Österrike, detta oaktadt, fortfarande är Frankrikes Penfant gåte, finnas derför flera skäl. Man har angifvit mig dem, endast för hvad Prevssen angår. Man tror först och främst i Paris, att Preussen befinner sig i så nära allians med Ryssland, att Frankrike skulle dragas ned till detta, om det inläte sig närmare med Prcussen, och det kan man i Paris icke acceptera. Derjemte är alliansen med Preussen i sjelfva Frankrike opopulär hos folket, hvartill preussiske gesandten i Paris, grefve von der Goltz, personligen icke skall vara utan skuld. Den ädle grefven är ogift och tycker om att uppträda militäriskt i hr Drouon de Lhuys salong. Man tröstar sig öfver det lysande emottagande, som kejsaren låtit bli grefve Bismarck till del, dermed, att han ej haft någon politisk succes, hvarför man måste på något sätt trösta honom öfver besökets politiska tomhet. Då grefve Cavour uppträdde i Plombieres, blef han kallt emottagen, nästan ignonerad, man visste knappast att han var der; det oaktadt kom då ett fördrag till stånd. Just derför att man uträttade något, undvek man det stora i formen, och just det lysande emottagande, man gifvit den preussiske premierministern, skall vara ett bevis för, att man ej förehaft eller afgjort något vigtigt med honom. Säkert är, att grefve Bismarck städse talar om Österrike i sådana ordalag, som om det icke funnes, likasom en gång kejsar Nicolaus talade med lord Seynmour, och att Drouyn de Lhuys alltid drager sig undan bakom Österrike och dess betydelse. Skulle detta vara de första synliga tecknen till att Bismarck ej kunnat vinna något bestämdt af kejsar Napoleon, naturligtvis derför att Bismarck sjelf ej vill eller kan lofva Frankrika å sin sida något bestämdt — såsom t. ex. Nordslesvigs afträdande till Danmark? Anmärkningsvärdt är, att Bismarck, om hvilken de officiösa preussiska organerna så triumferande berättade, att han skulle till det kejserliga paret i Compiegne från Biarritz, redan i slutet af denna vecka återväntas till Berlin. Det gick, som man kunde vänta. Likasom det absolutistiska Ryssland gjorde fiasco i sina bemödanden om att vinna Nordamerikas allians, har äfven den absolutistiske Bismarck misslyckats i sina sträfvanden, att förmå Frankrike blunda för ett utförande in full af den hittills s. k. Gasteinskonventionen. Under dessa utsigter tröstar sig en pariserkorresp. till Köln. Zeit. med det löjliga påståendet, att börsen i Paris rönt ett gynsamt intryck deraf, att det i Rastatt liggande 34:de preussiska infanteriregementets musikkår skall komma till Paris, för att der i uniform gifva en konsert. Det goda inflytandet på börsen at denna särdeles riksvigtiga händelse törskrifver ig väl derifrån, att de parisiska affärsmännen ro helt lugna för att Paris murar ej skola, såsom Jerichos i tiden, falla för de preussiska musikanternas basunaljud. I Ryssland börjar man härunder med en viss oro följa händelsernas utveckling i Europa, och det skulle endast vara rätt åt det, om det blefve draget vid näsan af samme Bismarck, som det nu smeker så godt, ehuru sådant, tyvärr, är föga att lita på. Inifrån Ryssland låter det ej heller så alldeles lugnt. Sakernas ställning derstädes beskrifves som ingalunda gynsam. Regeringen har svårt för att hålla bönderna i ordning och ännu svårare att få penningar, med hvilka hon skall kunna bestrida statens löpande utgifter. Den polska sammansvärjningen i Siberien, om hvilken förut blifvit nämndt, hade för änOr ma 2. a 0 2 1A Ar,