Göteborgsposten – 23 oktober 1865, sida 2

mot Bartram. Vid min sida stod den hederliga Mar Quince. — Tag det ej så häftigt, miss; det räcker ju endast en kort tid; tro månader äro ingenting alls, sade hon vänligt småleende. Jag smålog under tårarne och kysste den goda varelsen; derefter inträdde vi vid hvarandras sida genom porten. En ung man, som jag sett tala med Beauty samma morgon vårt första sammanträffande med denna unga qvinna egde rum, stod med nyckeln i hand och väntade på att vi skulle återinträda. Han stod till hälften dold bakom den öppna halfdörren. Jag såg dock hans bruna ansigte, skygga blick och starkt uppstäende näsa då vi passerade förbi. Han betraktade min blick, ty han sköt hastigt igen dörren och sysslade derpå med dess igenlåsande, hvarefter han med sin tjocka sko började sparka upp några tistlar som växte nära derinvid. Under hela denna tid höll han ryggen vänd mot oss. Jag tyckte att jag hade sett hans ansigte förut och frågade Mary Quince hvem han var. — Han bär upp vildt till er onkel emellanåt, miss, och biträder äfven i trädgården, tror jag. — Vet ni hans namn, Mary. — De kalla honom Tom; jag vet ej hvad hans tillnamn är, miss. (Forts.)