cip, på hvilken amerikanska gesandten Adams stödjer sina fordringar om skadesersättning. vill det riskera det yttersta, en brytning med Förenta Staterna. Det kan i detta tall ej göra några vidare eftergifter, och då de amerikanska statsmännen veta detta, skola de nog finna en utväg, att å sin sida kunna med heder gilva efter, såframt de icke verkligen vilja brytning med England. Men mot en dylik förutsättning talar presidentens och hans hela kabinetts hållning, och mer än den försonliga tonen i Sewards depescher, den omständigheten, att armå och flotta alltjemt förminskas. Detta skulle likväl icke skett, om presidenten tillämnat en krigisk politik utåt. Man rustar, om man vill uppträda hotande, och en stat, som har en mäktig armö på fötter, behåller den nog qvar, om den vill med våld motträda grannen eller blott imponera på honom. Af detta skäl synes den åsigten rättfärdigad, att amerikanska regeringen icke skall drifva sina fordringar på England till det yttersta. Emellertid nalkas tiden för kongressens sammanträdande i Washington, och den amerikanska regeringen måste lotsa sig försigtigt fram, på det icke partilidelserna må för häftigt uppröra representationen och drifva regeringen till ett krig mot vestmakterna, ty i denna fråga stå dessa nu gemensamma och i fast allians med hvarandra. Yåäfrens regering bedrifver ifriga värfningar i Kyrkostaten och drager isynnerhet till sig de sorna banditerna, som kämpat för Frans II. Det verldsliga påkvedömet skall bli en dogm och skall försvaras med verldsliga vapen af stråtröfvare! Den Herren vill förgöra, den slår han med blindhet. I Mobile har rasat en eldsvåda, som förstört 6,000 balar bomull och anställt en skada för 1,000,000 dollars. —