Göteborgsposten – 21 oktober 1865, sida 1

JAVA UL VAR UGVUH MA VIRVUMMAT — — —— a i sitt slag sällsynta målning, men nekas n an dock icke att det i och för sig sjelf, sås ant som det i all ensamhet och nakenhet pren enterar sig för en vördad allmänhet, är ett b sanska originelt ben. in Konsten har många afarter och musiken fi cke minst. Bland dessa intaga de 8. k. tara-chimerna ett framstående rum. Dock, vare letta sagdt till vår tids heder, i våra dagar vörja desamma att alltmer aftaga, sedan såväl artisterna som deras produktioner olifvit alltför underhaltiga, äfven för den minst finkänsiga smak. Härtill har i hufvudstaden i väsentlig mån bidragit den omständigheten, att okaler blifvit upprättade, i elogans och komfort motsvarande nutidens anspråk, der man ir i tillfälle att för en ringa inträdesafgift köpa sig fri från all tallriksframstickande houris och på samma gång 1å njuta af åtskilliga, oftast goda, ibland förträffliga konstproduktioner i många riktningar. Vår stad är ännu i saknad af en sådan lokal, dit eljest det välbekanta, i allo aktningsvärda och förtjenstfulla musiksällskap, som för närvarande musicerar vid Skeppsbron N:o 1, säkerligen skulle locka en talrikare publik än som der rymmes. Som sagdt, tarra-chimerna tyckas dessbåttre ha öfverlefvat sig sjelfva, dess mest framstående koryfker ha blifvit till åren, ha blifvit utslitna, och några nya stjernor uppenbara sig icke vidare på det firmamentet. Det är endast en eller annan komet, om hvilken man med Gluntarnes författare i Impromtu-balen skulle kunna utbrista: All dir glans Har du i din charmanta svans! som då och då lärer lysa och försvinna. Bland dem som på sin tid lockade mycket folk tilll schweizeriet i Bloms Hotell befann sig äfven en sångerska, som onekligen i sitt uppträdande hade något egendomligt och förbluffande samt på ett eget och karakteristiskt sätt lade för isynnerhet Bellmans-melodier. Denna sirn, som på sista tiden bl. a. brukade regalera åhörarne med åtskilliga impromptu-nummer, hvari hon begagna sin qvasi-man som det tongifvande instrumentet och hans Cremonesare som stråke, att icke säga tillhygge, har nu slagit sig till ro, att döma efter en annons, hvari det heter, att miss Caroline Birkel öppnat Case i Köpenhamn, der hon bland annat tillhandahåller spritvaror af prima qvalit (hur vet hon det?). Den charmanta damen säger sig med hänsyn till de vidsträckta bekantskaper hon haft äran förvärfva sig under sitt fleråriga vistande i Sveriges fornämsta städer (o Alingsås, o Borås!) påräkna talrika besök. Sverige må icke miss-unna broderlandet egandet af den mångsidiga, extravaganta f. d. tarrachim-drottningen. Den under sommarens lopp vid konserterna i Trädgårdsföreningen så ofta och så gerna hörda Presidenten Lincolns sorgmarsch af Grube har igår utkommit, satt för piano och litografierad hos C. Grube — nej C. Petersen. Kompositionen, som försäljes i Alb. Lindstrands musikhandel och derjemte på utländskt manår sprides genom kolportörer, skall säkerligen komma att ha en strykande afgång. Som en angenäm nyhet kan omnämnas att skarpskyttekåren förbereder en musikaliskdramatisk soir till förmån för sin kassa, hvilken soir kommer att gifvas på Nya Teatern. En hökare i Köpenhamn har nyligen fal lit på en ganska originel id att göra sig påmint hos sina försumliga gäldenärer, i det han utanför sin port anbringat en svart tafla, hvarå han med krita uppskrifvit namnet å den trögaste af sina betalare jemte en lämplig invokation, mindre artig än på sak gående. Polisen fann emellertid för godt att motsätta sig detta nymodiga sätt att björna folk. Atsändningen af fyrsotingar tortgär med mycket lif. At de med eng. ångaren Mar afsända, lära 9 grymtare icke kunnat uthärda ötverfartens besvärligheter, utan hastigt, om också icke så lustigt, lemnat denna jordens jemmerdal. Till tröst för efterlefvande intressenter länder dock det glädjande faktum, att de samtlige före afresan genom behörigt ombud låtit assurera sina dyrbara lif. IBohusläns Tidning påträffade vi för någon tid sedan följande avis a Vepouseur ettdera ett temligen groft skämt med någon bedagad ungmö på öfverblifna kartan, eller också ett vansinnigt sista försök af någon efter Hymens ok sallvarligt trängtande qvinlig varelse. Detta kuriosum lyder ordagrannt sålunda: Som jag är Uddevallabo, född oeh vistats en längre tid i hufvudstaden samt sedan på ett badställe, men under tiden ingen friare med allvar anmält sig, så innesluter jag mig i allmänhetens förtroende och hoppas att någon med allvar sig infinner. Uddevalla den 30 September 1865: 4. 5 Få se om nu någon ungersven nappar på denna af den hufvudstadsbildade och rentvagna mön utkastade kroken och fastnar för den öppenhjertiga men med en olycksbringande signatur begåfvade Uddevalla-infödingen. a I 1 1 1 8 0 0 2—— — — AN RR 1 602-