Göteborgsposten – 21 oktober 1865, sida 1

örelse för att lappa upp och i det längsta ss conservera det gammalmodiga ekipaget. Somllc ett vackert motstycke härtill omtalas hurusom fc om högt uppsatt embetsman i södra Sverigelä begagnat sig af den eljest så mycket klan-k lrade rättigheten att begagna sig af någon sr mer eller mindre kaputt caputs riddarhus-so ullmakt för att anskaffa sådane åt fyra afln sina äldsta söner, hvilka äfven lära afrest tilllg riksdagen, men icke för att rösta emot utan k för det knngliga förslaget, dymedelst begag-u nade sig af sjelfskrifvenheten för att om möj-y ligt votera omkull sjelfskrifvenheten. Funnos h många sådana sanna nobiles, skulle den vig-S tiga frågans öde inom det 1:sta ståndet snart vara afgjordt och surret bland den svarta bi-Je svärmen bakom Riddarholmskyrkan säkerligen s äfven med detsamma afstaann. i Från dessa våra politiska croquiseer (läs: kråkfötter) återvända vi till veckans mera an-I märkningsvärda tilldragelser med särskildt fä-s stadt afseende på vårt eget samhälle. Att deribland inregistrera en eldsvåda skulle nästan vara en löjlighet, ty det kan numera knappast kallas något anmärkningsvärdt, och hädanefter torde det vara mera skäl att anteckna de veckor, då det icke brinner, och ej tvärtom. Så mycket lärde man emellertid af eldsvådan i onsdags, att äfven i stenhus ingen säkerhet finnes för det rasande elementet. Dessa upprepade eldsvådor torde äfven komma hvar och en att besinna hvad hans frid tillhörer, i så måtto att han sätter den andel, stor eller liten, af det jordiska goda som fallit på hans lott, i säkerhet — eller med andra ord brandförsäkrar den. I våra dagar, då premierna på försäkring af lösegendom äro så låga att äfven den minst bemedlade så goat som utan någon pekuniär uppoffring kan afse den dertill erforderliga summan, skulle vi på den som uraktlåter det vara frestade att, ehuru i omvänd ordning, tillämpa Talleyrands bekanta uttryck: Det är värre än en förbrytelse — det är ett fel! Louise Michaeli fortfar att hvarje afton fylla Nya Teaterns salong, och publiken är mera än förtjust, den är hänryckt. Genom sin sång kan hon numera nästan gifva en ideal måttstock för hvad sången, det menskliga instrumentets toner, skall vara, och detta förstår kännaren under det att publiken känner det, yttrade för ett år sedan en brefskrifvare trån Köpenhamn om fru M., och, i sanning, dessa ord uttrycka fullkomligt det uttryck, som hennes öfverlägsna talang åstadkommer. Äfven i dramatiskt hänseende har fru M. öfverraskande utbildat sig; den, som tviflar derpå,, må se henne som Norma, må beundra hennes konstnärliga och gripande återgifvande af Miserere-scenen i Trubaduren. Denna så ofta, nästan alltför ofta, återhörd aoch återsedda scen erhöll genom hennes sång och spel en så äkta poetisk clair-obscur att det säkerligen aldrig förgätes. Direktör Gaudelius och hans fru gåfvo sistl. Onsdags afton för den firade sångerskan i Nya Teaterns foyer en festlig kollation, till hvilken ett icke ringa antal damer och herrar erhållit invitationskort. Bland de inbjudna befunno sig äfven qvinliga och manliga artister af operasällskapet, hvilka genom föredrag af valda musikstycken väsentligen bidrogo till att göra aftonen intressant och njutningsrik. Bland annat fick man äfven höra brefduetten ur Figaros bröllop at fru Michaöli och mi:ll Holland, återgifven på samma utmärkta sätt som vi i Tisdags från scenen beundrade. Kronan på den intressanta aftonens många njutningar var dock när den älskliga hedersgästen sjelf satte sig till fortepianot och — så som endast hon kan föredraga dem — sjöng flera folkvisor. ÅAllt under himmelens fäste och Over Lyngen så återgifna, skola aldrig gå ur åhörarnes minne. Det faller at sig sjelf att skålen för den utmärkta konstnärinnan, lika anspråkslös som hon är stor, hvilken skål af värden föreslogs i vackra och värdiga ordalag, af de närvarande tömdes under jubel. De stunder under hvilka vi få behålla fru M. ibland oss äro snart räknade. Må derföre ingen sann musikvän försumma de tillfällen till verklig konstnjutning som nu erbjudas honom, ty, säger den ofvannämnde brefskrifvaren, om någon vill gå ett steg och göra sig besvär för att se en furstlig person bland menniskorna, huru mycket hellre böra då icke alla täfla om att hylla en drottning i konstens verld. Fotografien, denna konstgren, som för dem af dess idkare, som med allvar och flit slagit sig på den, blifvit en inbringande näringsgren, tyckes nu vara hotad at en öfverhängande fara, ålminstone att döma efter en i dessa dagar synlig annons, hvari utlofvas meddelande i konsten att göra Åvisitkorts-eller andra slags porträtter, ritningar Åc. efter ett original och alldeles ny, lätt och billig method, utan instrumenter eller dyrbara kemikalier. Denna märkvärdiga uppfinning förskrifver sig från samme artist, som i ett skåp å Larssonska huset vid Södra Hamngatan exponerat åtskilliga prof af sin talang som målare och fotograf. Bland de Om 1 — —A!A Ft — — F—UD — — .— ——— —5 42 —