Göteborgsposten – 19 oktober 1865, sida 2

litet grym. Ni synes ej ihågkomma huru mycket ni sjelf är att tadla. Ni har åtminstone en trogen vän och den bör ni rådfråga — jag menar er spegel. Den tokiga gossen är ung — fullkomligt okunnig om verldens sätt. Han är kär, förtvifladt förälskad — Aimer cest eraindre et eraindre cest souffrir och lidandet föranleder en att söka förtviflade botemedel. Vi böra ej vara för hårda mot en rättfram men romantisk ung tok, som talar under inflytelser af sitt tokeri och sitt lidande. XIV. En syn. Men i alla fall, återtog han plötsligt, liksom hade en ny tanke fattat honom, är det väl en sådan dårskap? Det företaller mig verkligen, min dyra Maud, som om saken vore värd att tänka på. Nej, nej ni skall ej vägra att höra mig, tillade han då han säg mig nära att inlägga en protest. Jag antager Faturligtvis att ni är fri från böjelse för någon annan. Jag antager äfvenledes att ni ej för ett runstycke bryr er om Dudley och tillochmed att ni inbillar er det ni tycker illa om honom. Ni vet huru, i detder förträffliga skadespelet, den stackars Sheridan — den rolige karlen! alla våra snillrika män äro döda — låter mrs Mala rop säga att ingenting i kärlek nppgår emot att börja med en liten aversion. Nå ehuru detta