Göteborgsposten – 19 oktober 1865, sida 2

Eran Utlandet. Vi omtalade för några dagar sedan, huru Ryssland till en början genom sin press uppträder fiendtligt mot Österrike, genom att försöka insmyga racesplitet inom denna monarki, och det uppträder härvid naturligtvis för slaverna deri, hvilka det tillochmed kallar ryssar:. Det eger sin märklighet att se, hurn äfven Preussens officiösa organer börja föra samma språk som Rysslands, och är det betecknande, att det just är Bismarcks tidning, Nordd. allg. zeit., som i detta afseende tager till orda, samtidigt med det att dess herre i Paris vill inbilla folk, att han önskar knyta en närmare allians mellan vestmakterna och Preussen mot den ryska panslavismen! Folens bödlar, Ryssland och Preussen, hafva båda plötsligt gripits af en liflig sympati för den slaviska nationaliteten i Österrike. Det betyder någonting, isynnerhet då man ställer derbredvid, att hela den officiösa franska pressen obetingadt uttalar sig till förmån för Österrikes nya beslut att införa det federalistiska styrelsesystemet i stället för Schmerlings centralisationsplan med orättvis öfvervigt för den tyska nationaliteten. Norad. allg. Zeit. säger, att Österrike nu vill i stället för helstaten skapa en dualism, genom hvilken herraväldet skall delas mellan magyarerna och tyskarne, så att nu likasom förut slaverna skola bli undertryckta. Bladet uppmanar derför slaverna att begagna sin numeriska öfvervigt och samlas i en gemensam grupp, hvartill äfven räknas polackarne, för att diktera kejsarstaten lagar, i det de på samma gång motsätta sig germaniseringen och magyariseringen. Det är ju, som sagdt, formligen att uppvigla den ena nationaliteten mot den andra i ett land, som Preussen dock kallar sin naturlige allierade. Den Bismarckska organen yttrar nemligen: Då slaverna väl kommit till kännedom om, att det endast beror på dem att ej allenast dominera i Österrike, utan äfven genom sin mäktiga naturkraft bilda det naturligt centraliserande elementet i denna stat, skall denna kännedom göra slut på partikularismen, och då är Österrikes föreskrifna mission i färd med att gå i fullbordan. Alla onaturliga försök att tränga längre fram mot vester, till Italien och Tyskland, skola upphöra, och uppgiften, som består i att vinna Donaumynningarne åt Central-Europa, skall med lätthet kunna lösasDet är dock att hoppas, att slaverna ej skola bita på det grofva lockbetet, utan tvärtom den gamla, så fördertiliga striden mellan Magyarer och Slaver i Österrike icke på nytt blossa upp. De anseddaste ungerska ledarne skola nemligen vara beslutna att genast efter ungerska landtdagens öppnande göra de andra nationaliteterna inom denna de största eftergifter i afseende på språk och egendomligheter, och detta tillmötesgående skall i förening med den förut vunna erfarenheten, såsom man kan hoppas, ha till följd, att ungrare och slaver sluta sig tillsammans mot de gemensamma fienderna. håda hotas i lika hög grad af germanismen och panslavismen, Den förra faran är nu mindre, emedan tyskarne dragit det kortaste strået i kampen med ungrarne, och den nya regeringen i Österrike är, vare sig med elier mot sin vilja hänvisad till att experimentera med det fe