Göteborgsposten – 19 oktober 1865, sida 2

elegante och fulländade män i öfverhuset. Stackars Newgate, äfven han har gått hädan, Jag skulle kunna uppräkna femtio af mina tidigare minnen, hvilka alla började likt Dudley och i större eller mindre mån slutade likt Newgate. I detta ögondlick knackades på dörren och Dudley stack in sitt hufvud på ett sätt som var högst olägligt för en lefvande framställning af hans blifvande elegans och fulländning som gentleman. — Min bäste vän, yttrade hans fader med ett slags skarp skämtsamhet, jag håller händelsevis på att tala om min son och skulle helst se om ingen hörde hvad jag säger. Kanske det derföre är bäst att ni väljer en annan tid för ert besök. Dudley tycktes vresigt tveka om han detta oaktadt ej borde stiga in, men en annan blick af hans far afskedade honom. — Navil, mitt barn, ni bör ihågkomma att Dudley har goda egenskaper, att han på sitt rättframma sätt är den mest tillgifne son en fader kan vara välsignad med, att han har beundransvärda egenskaper — ett okufligt mod och djup hederskånsla och slutligen att han har slägten Ruthyns blod — det renaste blod i England, det vägar jag påstå. (Forts.)