Göteborgsposten – 19 oktober 1865, sida 2

uttryck, hvad äktenskapet beträffar, blott är ett skämt, så är det dock ingalunda ett sådant hvad kärlek beträfkar. Sheridans eget giftermål med miss Ögle var, såsom jag vet, just ett bevis på den satsens sanning. Hon uttryckte en bestämd afsmak för honom vid deras första bekantskap, och likväl tror jag att hon några få minader senare snarare skulle dött än afstått från att gifta sig med honom. Jag var åter nära att taga till ordet, men med ett leende gat han mig tecken att tiga. Det är två eller tre saker som ni måste ihågkomma. Ett af er rikedoms lyckligaste privilegier är att ni utan att vara oförståndig kan gifta er helt enkelt för kärleks skull. Det är få min i England som skulle kunna erbjuda er en rikedom jemförlig med den ni sjelf eger, eller ens på ett märkbart sätt öka glansen af er förmögenhet. Om han derföre i alla andra afsecnden är antaglig kan jag ej se, att hans fattigdom skulle vara ett inkast som vore värdt ett ögonblicks uppmärksamhet. Han är verkligen en oslipad diamant. Han har, likt många unga min ef den högsta rang, varit för mycket begifven på kroppsliga kraftöfningar samt på det slags sillska som utgör aristokratien vid boxningar, kapplöpningar med mera dylikt. Ni ser att jag framställer alla hans sämsta sidor först. Men jag har känt så många unga män i mina dagar, som efter några få års galenskaper bland prisfäktare och dylikt folk, börjat att kultivera det anständiga och bildade sällskapslifvet. Så kände jag den stackars käre Nevgate, mycket lägre sjunken är Dudley i detta slags förlustelser, men som då han blef ledsen dervid blef en af de mest